Dagens program

Jag har lagt upp ett program för denna dag, i hopp om att det ska ge mig kraft att få något gjort:

1. Skriva vidare på Det jag vill.

2. Slänga i mig en filtallrik.

3. Skriva lite till (men kanske tjuvsova en stund på soffan först).

4. Duscha och piffa till mig - så gott det går. (BORDE ha bokat en tid hos frissan för flera veckor sedan, men hinner aldrig/glömmer alltid att göra det. Därför är håret nu slitet, grått och livlöst. Ungefär som hela jag känner mig...)

5. Åka upp på det fantastiska hotellet Silver lodge för att äta en fantastisk gourmetmiddag tillsammans med familjen.

6. Däcka i soffan framför tv:n.


Silver lodge ligger uppe på fjället Galitspouda, ca 2 mil utanför Arjeplog. Från hotellets stora altan kan man se ut över fjällvärlden och sjön Hornavan. Det är magiskt vackert!


Även invändigt är lodgen vacker...

Bilderna är hämtade från Silver lodges hemsida.

Ett ufo har landat...

... Eller så har Jesus kommit åter...
... Eller så står kronprinsessan och ringer på dörren...
... Eller så har någon skrapat fram en miljon på en bortglömd trisslott...

Grabbarna skriker och Milou skäller.
Det är ett ruskigt liv ute i vardagsrummet, sånt väsen att jag sliter mig från tangentbordet och den romantiska middag jag just suttit och "avnjutit".

Bara för att få beskedet att Skellefteå AIK kvitterat.

Japp.
Hockeyfeber - Denna vämjeliga yra.

I´m so over it.

Ny familjemedlem

Låt mig få presentera vår nye familjemedlem Milou:





Visst är han söt?

Så mycket kärlek och omtanke...

Mina älskade söner vill ge mig en utflykt i födelsedagspresent när vi åker utomlands. En utflykt till den populära djurparken Loro Parque, som många anser tillhör världens mest spektakulära djur- och attraktionsparker.

Det är några djur killarna framför allt vill att jag ska få se och uppleva:





Så mycket kärlek och omtanke - inte sant?

Blasé

Jag har alltid gillat att bo på hotell.
Det är något speciellt med att komma in i ett välstädat rum som har en inbjudande säng - välbäddad med sträckta lakan och en väggmonterad tv perfekt inställd för att passa en sängliggande ställning. Jag gillar anonymiteten. Ensamheten - mitt bland alla andra människor. Jag gillar till och med att ligga och smyglyssna på hur andra människor, främlingar, gör sig redo för natten och jag ÄLSKAR att gå till ett maffigt frukostbord där jag kan välja, välja, välja bland alla godsaker och sedan slipper plocka undan efter mig.

Men när jag nu är inne på tredje veckan i rad som är fylld med hotellnätter känner jag mig mätt på erfarenheten. Nu längtar jag hem till min obäddade säng, mina skrynkliga lakan, mina stimmiga grabbar, telefonen som ringer, diskmaskinen som ständigt surrar och makens underbara kramar.
Nu vill jag hem!

Fyra dagars nedräkning...

Nagelbitarveckor

Som jag berättat tidigare (här) så ska vi åka på familjesemester till Teneriffa över jul. En resa vi alla ser fram emot oerhört mycket, så mycket att det pågår en daglig nedräkning vid frukostbordet...

I morse fick dock resan en ny dimension när jag i Aftonbladet kunde läsa "Skräcken: Ett utbrott i semesterparadiset". Snabbt klickade jag på länken och givetvis rörde det oss och Kanarieöarna. Ett vulkanutbrott är på gång utanför den lilla ön El Hierro, 10 mil väst om Teneriffa.

Ett vulkanutbrott!!!
10 mil (nästan en spottloska bort) från vår drömsemester!!!

Gissa om jag kommer att följa Helena Somervallis dagliga rapporter från Teneriffa slaviskt under de kommande veckorna?





Vid sextiden igårkväll sprutade vatten, ånga och aska upp ca 15 meter och experterna tror att vulkanen utanför El Hierro har gått in i nästa fas. Bilderna har jag lånat från Helena Somervallis blogg "Aktuellt från Teneriffa".

Tidsfördriv en lördagskväll

Det är lördagskväll och maken tittar på fotboll.
Vad pysslar då jag med? Jo, jag sitter och räknar dagarna till vi får åka till detta underbara ställe:



Hur många dagar det är kvar?
60 långa...

Trött

I helgen har vi haft Marknadshelg här i bygden, vilket brukar vara en trevlig upplevelse. Många hemvändare kommer på besök och man passar på att avnjuta en hel del smaskiga godsaker som inhandlats av torgnasarna (kaffeost är min personliga favorit). Trevligt, helt enkelt.

Men i år fick vi uppleva något helt nytt och jag känner mig så trött. Jag ska inte gå in djupare på eländet, låt mig bara beskriva det som en ekvation:

Tonårsson + fest + alkohol + tappat omdöme + sen hemkomst = trött och arg mamma.

Nu tänker jag gå och dammsuga precis utanför sonens sovrumsdörr. Jag måste vara MYCKET noggrann och dammsuga intensivt och länge just precis vid tröskeln till rummet.
Det kanske lever om lite...
Han kanske vaknar...
Det kanske är jobbigt, om han nu skulle ha huvudvärk...

Hämnden är ljuv. O så ljuv.

Vilket snack, Karin!

Karin Boye skrev: "Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd...".



Raderna är hämtade ur dikten I rörelse (som jag brukar tycka är en av de vackraste dikter som skrivits), men just nu känner jag att jag bara vill fnysa åt de visa orden.

Maken och yngste sonen är nämligen i rörelse just nu. De sitter på sina resväskor i det smutsiga utrymmet mellan två tågvagnar, på väg från Alvesta till Stockholm.

Tåget som de egentligen skulle ha åkt (och där haft säten att sitta på) var tre timmar försenat, vilket skulle ha medfört att de missat avgången i Stockholm för nattåget upp mot norrland. Därför har de fått smita ombord på ett annat tåg (med konduktörens medgivande, givetvis) för att hinna i tid - dock utan att kunna få någonstans att sitta.

Yngste sonen är 9 år.
Han kommer nog inte att vilja åka tåg någon fler gång i livet.
Inte maken heller.

I rörelse
Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

Ur diktsamlingen Härdarna.

Hur får man tiden att räcka till?

Ber så hemskt mycket om ursäkt. Har bara inte hunnit med bloggen under några veckor.
Det är alltid så här vid terminsstart: Galet mycket att göra.
Tio timmars övertid på fyra dagar är långt ifrån optimalt, men vad ska man göra?

Tack och lov har jag dock varit gräsänka i en vecka så jag har inte behövt bära oket av dåligt samvete (ni vet: dålig mamma som inte hinner laga mat och dålig hustru som bara jobbar...).
Skönt.
Jag tror att familjen får åka bort den här veckan varje år framöver.

Nåja. Nog om jobb. Det kommer att hålla i sig några veckor till och sedan lugnar det ned sig. Hoppas jag.

Det är dock tråkigt att jag inte kommer ha möjlighet att åka på bokmässan trots allt. Hinner inte och har inte heller råd eftersom... vi drar utomlands i december.
Någon (!!!) fyller nämligen 40.
Japp. Tragiskt men sant.
Tröstar mig med tanken på värme, sol, sandstränder och hav (som förhoppningsvis är hajfria), god mat och god dryck. Det ska bli härligt!

Hade siktat in mig på Jonathan Franzen på bokmässan (och givetvis ville jag gå och heja på Simona Ahrnstedt), men, men...
Vad är väl en bal på slottet...



Läs det intressanta reportaget om Jonathan Franzen (en av USAs mest omtalade författare) i senaste Vi läser!

Mardrömmar

Händelserna i Norge har verkligen gripit tag i oss alla, skakat om vår trygga tillvaro och fått oss att känna att livet är något dyrbart, som inte skall tas för givet.

Det är svårt att hitta ord för att uttrycka känslorna som ett sådant illdåd väcker. Som tonårsmorsa blir jag så rädd, så rädd. Om inte våra ungdomar kan vara trygga på ett sommarläger, var kan de då vara trygga? Om de blir måltavlor av den enkla anledningen att de vill ta ansvar, engagera sig för ett bättre samhälle, för rättvisa och solidaritet - hur ska vi då kunna tro på en framtid?

Det är svårt att hitta ord, att skriva om det ofattbara, men jag vill ändå försöka ge röst åt den avsky jag känner för det som denne mördare gjort.

Men sedan måste jag få säga något annat - och jag vet inte riktigt om det är okej att göra det mitt i allt detta. Men jag är så tacksam och glad över att mördaren/terroristen inte var muslim utan en blond norsk kille.

Under de första timmarna efter bombattentatet - då alla utgick från att det var fanatiska muslimer som varit i farten igen - drog min oro igång över hur det skulle påverka vår älskade Roman. Det finns redan så mycket misstro och avståndstagande mot muslimer, så mycket förutfattade meningar och aggressioner riktade mot våra flyktingar. Skulle han nu drabbas av "Guilt by association" igen? Skulle han få ytterligare tryck på sig från skolkamrater och omgivning?
Han som redan upplevt liknande massakrer som den som skedde på Utöya.

Vad är det för värld vi lever i egentligen?

Way back...

Under helgen som gick åt vi middag med min lillasyster och hennes käre pojkvän Håkan. Det var en underbar kväll och vi kunde sitta på altanen ända fram till midnatt (=kvällssol, värme men inga mygg!!!).

Det blir alltid mycket skoj och skratt när vi träffas. Många roliga anekdoter avhandlas och ingen är så bra på att berätta dem som Håkan. Magen brukar som regel ömma efter en sådan kväll - både på grund av matintaget men framför allt på grund av alla skratt.

Idag satt jag och bläddrade igenom gamla fotografier och hittade då det här bildbeviset på att Håkan och min vänskap går "way back"...
Häftigt att tänka att han numera är min svåger.



Håkan och jag på Mallorca (ca. 1978) när våra familjer reste på charter tillsammans. Lillsyrran är ännu inte född... ;)

gott, gottigott gott...

Idag ryckte vi abborrar. Massor av abborrar. Så många att de, efter att ha rensats och filéats, räckte till fyra middagar, dvs. cirka två kilo abborfiléer.
Vi avnjöt den första middagen färsk på stugaltanen i kvällssolens sken.

Grillad abborfilé med kokt mandelpotatis, gräddfil och en stor stark (Norrlands, givetvis).

Man kan ha det sämre.

Uppdatering

Det har varit körigt de senaste veckorna.
Fruktansvärt körigt...
Men nu hoppas jag att det håller på att lätta en aning.

Så vad har hänt sedan sist?

* Jag har NÄSTAN köpt en hundvalp. Mot makens vilja. Men på sluttampen fegade jag ur. Det är nog bäst om man är överens om ett sådant beslut...

* Jag har läst flera böcker och de har alla varit riktigt, riktigt bra.

* Jag har inte vågat skicka in mitt manus till förlaget som ville läsa det. Dumt, jag vet, men så länge jag inte skickar in det lever fortfarande drömmen. En stor illusion, javisst, men det är nog så mitt undermedvetna jobbat. Jag bävar för ytterligare ett "Nej, tack!".
Jag ska skicka in det. Givetvis. Snart...

* Jag har haft feber och nästan hostat lungorna ur kroppen. Jag är inte riktigt frisk ännu, men på bättringsvägen. Tack och lov, för jag har sannerligen inte tid att vara sjuk.

* Jag har jobbat, jobbat, jobbat, jobbat -alldeles för mycket. Men det känns bra, då har jag lite extra komptid att plocka ut när solen och värmen kommer.

Ja, det var lite av en uppdatering. Med andra ord är det inte mycket som hänt i mitt liv de senaste tre veckorna. Och det känns helt okej.


Här är den lilla söta pumivalpen som nästan blev min... (Hör ni min längtansfulla suck?)

Jubel för Zilenze

De var fantastiskt bra!
Jag är såååå stolt över sonen. Stolt över att han vågar, och att han gör det så bra. Stolt över att han är social, kommer ihåg att presentera bandet, tacka arrangörerna, tacka publiken...
Moderhjärtat svämmar över.

Läs om själva konserten här.

Upp till kamp

Idag blir det till att gå upp i "ringen" på riktigt för min del. Jag ska nämligen tampas med migrationsverket.
Varför?
Ska försöka ordna med ett främlingspass till älskade Roman. Och det verkar sannerligen inte vara det lättaste...

Till jul planerar vi en härlig utlandssemester och då måste Roman givetvis kunna följa med. Det säger sig självt, han är ju en i familjen.
Jag hoppas att migrationsverket förstår det...

Premiär

Dagen är inne.
Tror inte att jag ser fram emot premiären med samma entusiasm som sonen, men visst ska det bli skönt att få den avklarad. Att få blodvitet överstökat. Att, förhoppningsvis, se att det inte var så farligt - trots allt.

Sonen ska alltså gå sin första boxningsmatch idag. Tre ronder á 1,5 minut. Det ska jag väl fixa? Han kommer defintivt att göra det, det är jag helt övertygad om, men med mitt mammahjärta är det mer osäkert. Kommer det att brista när någon slår på "gossen".

Hur som helst åker vi alltså ca 22 mil tur och retur (dvs. 44 mil totalt) för att titta på hur sonen slåss i 4,5 minut.

Någonstans inom mig känns det ytterst makabert...

Prioriteringar

Nej, jag har inte skrivit något idag. Inte idag heller, ska jag kanske förtydliga.
Det var länge sedan jag fick ihop några rader och det känns allt annat än bra.

Jag har inte städat eller diskat. Har inte lagat någon mat (det gjorde käre maken), inte handlat och inte tvättat.
Jag känner mig som en urusel hustru.

MEN - jag har kramat yngste sonen massor, och haft långa intressanta diskussioner med en av de äldre sönerna.
Det är bra så.
Eller hur?

Jag - en soldyrkare

Äntligen: Sol!
Som jag har längtat...
Nu börjar den bästa tiden på året här i Lappland - vårvintern - med sol och värme samtidigt som snön ligger kvar.



Vi passade på att åka ut till stugan för att titta till den inför påsk. Se över vad som behöver provianteras och hur det står till med värmen osv. Grillsäsongen inleddes med hamburgare utomhus (inte runt eldstaden dock utan via gasolgrillen. Lite fusk, jag vet...).




Givetvis passade vi på att köra lite skoter på sjön, där föret var helt gudomligt. Äldste sonen och hans flickvän passade på att pimpla upp några abborrar och jag passade på att lägga grunden för min solbränna. Härligt.



En sådan här dag gör sannerligen gott för själen. Nu känner jag mig redo att möta en ny arbetsvecka.

Sköna söndag

Så.
Då har man skickat iväg fem lyckliga grabbar till semifinal nummer fyra.
I vanliga fall brukar man få tjata på dem för att få dem ur sängen en söndag, man brukar få gnälla över att de inte hjälper till med dukning och matlagning, att de inte drar sitt strå till stacken.
Idag gick allt som en dans!
Tänk vad några hockeybiljetter kan göra...

Nu har lugnet lagt sig i huset och jag njuter av att surfa runt på nätet.
Skrattar gott åt Ulricas underbara husmoderstips.
Det lutar åt en skön söndag.