Ständigt denna väntan...

Jag väntar fortfarande på svar från ett förlag. Skickade mitt manus Vara dig trogen i början av juni, hade mailkontakt med förläggaren i början av september men har sedan inte hört något mer.

Undrar om de glömt mig?

Vågar inte hoppas på något mer positivt, har varit nära flera gånger tidigare och fallit på mållinjen.
Det gör så ont med skrubbsår på hjärtat.

Förlagskontakt

Har fått mail från ett förlag.
Försöker att inte låta det fylla mig med allt för stora förhoppningar (har blivit luttrad efter alla mina tidigare försök). Tror att mailet egentligen bara är ett artigt standardbrev och ingenting annat.
MEN
De vill att jag ska skicka in mitt "gamla" manus Vara dig trogen till dem.

Jag hade mailat in första kapitlet och gjort en kort resumé av boken och nu vill de ha resten...
Kanske bara av artighet. Förmodligen. Med största säkerhet.
Men i alla fall...

Tunnelseende

Jag ringde detta samtal förra onsdagen.
De sa att de skulle återkomma i denna vecka med besked.

Jag ser ljuset i tunneln.
Låt oss hoppas att det inte är tåget som närmar sig.

Rädsla

Det har nu gått mer än 5 månader sedan jag skickade in mitt manus Vara dig trogen till ett förlag och jag har fortfarande inte hört något från dem. Jag hoppas innerligt att det är ett gott tecken, att det betyder att de faktiskt funderar över mitt manus, att de skickar runt det för övervägande.
MEN tänk om det inte är så. Tänk om det kommit bort.

Funderar på att kontakta dem men vågar inte, för då kanske drömmen får ett tvärt slut. Ett "Nej tack."
Så länge jag inte hör något från dem lever drömmen vidare...

Och förresten, om jag nu skulle kontakta dem vilket är då bästa sättet att göra det på? Ringa någon på förlaget (vem?) eller maila någon (vem?). I slutet av november ska jag ned till Stockholm på kurs - kanske skulle jag då helt sonika traska upp på förlaget och presentera mig?
Nej. Kanske inte.
Suck.

Aktuellt!

Mitt manus Vara dig trogen har refuserats ett antal gånger, nu senast av ett stort förlag som trots allt övervägde utgivning (det kan ni läsa om här). Boken handlar om gränser och vad som kan få oss människor att överträda dessa gränser. Den handlar om fanatism och passion i olika former och är framför allt knuten till en liten småstadsförsamling och människorna där.

I manuset förekommer bl a en demonutdrivning och några av mina lektörsläsare har kommenterat inslaget och tyckt att det är allt för otroligt, att det ligger för långt ifrån vår vardagliga verklighet. "Demonutdrivningar är lite för orealistiskt". Jag håller inte med. Tvärtom skulle jag vilja säga. Under de "rätta" förusättningarna kan vi människor skada och behandla varandra precis hur som helst. Vi kan begå grova övergrepp i religionens och kärlekens namn.

När jag lyssnade på Ekot igår, kl. 08.00, fick jag ytterligare bevis på att min ståndpunkt stämmer. Där berättades om Erik, 25 år, som under 8 år gång på gång utsattes för demonutdrivning i sin församling. Anledningen? Han var kär i en kille.
Ekot berättade att religiösa ungdomsorganisationer varje år får 48 miljoner i bidrag från statliga undomsstyrelsen trots att det finns en uttalad kritik mot homosexuella i många av dessa organisationer. Så mycket som en tredjedel av ungdomsorganisationerna står för åsikter som inte lever upp till bidragskraven om att värna alla människors lika värde. Ni kan lyssna på nyhetssändningen här.

Jag tror att Vara dig trogen inte bara är ett spännande relationsdrama, det är dessutom en berättelse som skildrar de fanatiska mekanismerna från insidan (förhoppningsvis på ett trovärdigt sätt) och jag tror att en sådan story verkligen behövs!

Reklam, ja tack!

Jag tycker det är roligt att en del författare börjat göra små reklamfilmer för sina verk. I förra inlägget länkade jag till Simona Ahrnstedts fyndiga teaser och här vill jag göra reklam för ytterligare tre snuttar som är roliga (och framför allt bra)!

John Ajvide Lindqvists roliga snutt om Människohamn (för övrigt vår bokcirkels sommarläsning):


Roligt. Varmt. Fyndigt. Berättar lite om handlingen men gör det på ett mycket underhållande sätt utan att avslöja för mycket.

Marcus Priftis reklam för sin debutroman Gå på djupet:

Roligt! Riktigt roligt!

Norstedts reklamfilm för Kajsa Ingemarssons Bara vanligt vatten:

Smart sätt att väcka intresse för boken. Här saluförs romankaraktären på ett mycket listigt sätt. Jag gillar det!

Läsvärt?

Jag har suttit och petat i följebrevet till mitt manus. Har inte bara petat, har även slitit mitt hår i förtvivlan måste jag erkänna. Det är svårt att få till ett snitsigt, intresseväckande och informativt följebrev.

Framför allt har jag problem med att sammanfatta mitt manus. Jag vill få med så mycket, vill beskriva alla karaktärer, alla vinklingar, alla vändningar.
GIVETVIS ska man inte göra det, det förstår jag. Men jag har likafullt en tendens att sväva ut.

Men så i går kom jag på att jag kan testa sammanfattningen på er! Hepp!
Snälla, snälla, plocka fram motorsågarna och tyck till. Jag tål kritik!
Skulle följande sammanfattning få er att vilja läsa mitt manus?

”Och du tänker förstås förlåta honom?”

Så börjar Vara dig trogen, en relationsroman i kyrklig miljö som rymmer svartsjuka, åtrå och övergrepp i religionens namn.

Kyrkoherde Frid har tjänat i Östansjö församling de senaste tjugotre åren och ser fram emot pensionen. När kyrkan en söndag helt oförklarligt är fylld till sista plats inser han att händelsen, som borde följas av glädje och tacksamhet, för med sig stora praktiska bekymmer. Den unge prästkollegan Erik Seger eldar dessutom på de fanatiska fraktionerna i församlingen och situationen börjar urarta. Som församlingens herde är det Frids uppgift att hålla samman hjorden, men hur ska han kunna vara sin Gud trogen när den fysiska kraften sinar?

Fembarnsmamman Anna Seger trivs med tillvaron som familjens servicefunktionär. När människor börjar strömma till kyrkan jublar hon tillsammans med maken Erik men inser snart att det hela utvecklats till en äktenskaplig mardröm. Erik blir allt mer uppslukad av arbetet i församlingen och äldste sonens olycka gör att Anna isoleras från familjen. När hon slutligen återvänder hem har allt förändrats, såväl i församlingen som i relationen till maken. Suggestiva sammankomster och andliga lojalitetskrav leder till övergrepp och ond bråd död. Anna måste avgöra var lojalitetens gräns går.

Vara dig trogen skildrar en tro som urartar, en idealism som övergår i fanatism, en längtan efter kärlek, sanning och renhet som övergår i exhibitionism. Romanen är underhållande och upprörande, med ett tempo som hela tiden skruvas upp allt mer.

Kulturellt kapital

Läste följande artikel av Per Gedin i SvD och blev fundersam.
Hur kommer det sig att de svenska förlagen väljer att gå en egen väg jämfört med den övriga förlagsvärlden?
Varför värnar andra länder om den kulturella och litterära mångfalden, men inte Sverige?
Varför tillåts ekonomin och vinstjakten ta över?
Någon som vet?


Per Gedin avslutar sin artikel med följande ord, som ger mig gåshud:

Den viktorianske historikern Thomas Carlyle har sagt att bokförlag är både börs och katedral – både pengar och kultur. Hittills har det varit en självklarhet för de svenska förlagen. Nu har katedralen övergivits av de ekonomer som har ansvaret för storförlag och bokhandelskedjor; för närvarande är det endast börsen som gäller.

Tvivel

Det värsta med att vara aspirerande författare är all väntan som man får ägna sig åt. Väntan på refuseringar. Väntan på besked.
Det är under dessa veckor, nej månader, som självförtroendet utsätts för hårda prövningar.

Mitt färdiga manus Vara dig trogen fick dock en mycket uppmuntrande refus från ett förlag. Man skrev:

Vara dig trogen är intressant vad gäller såväl tema och miljö som diskussionen kring världslig moral kontra religiös övertygelse, och du har ett bra språk. Däremot känner vi att romanen inte riktigt bär ända fram vad gäller gestaltning och berättande, och eftersom vi med en hårt konkurrensutsatt litteraturmarknad i åtanke måste vara väldigt selektiva, tvingas vi tacka nej till ditt erbjudande om utgivning.

Jag kontaktade förlaget på nytt, sa att jag gärna ville försöka åtgärda de brister som de påtalat och undrade om det var någon idé att jag skickade in manuset på nytt efter det. Jag fick det uppmuntrande svaret:

Givetvis får du omarbeta och skicka in Vara dig trogen på nytt – manuset fångade ju trots allt vårt intresse och diskuterades på flera möten.

Och här sitter jag nu.
Det har gått fyra veckor sedan jag skickade in det omarbetade manuset, och jag har inte hört något från förlaget ännu.
Det är olidligt att bara gå och vänta.
Tvivlen ansätter mig, och de är sannerligen skoningslösa.

"De är inte alls intresserade av manuset. De ville bara uppmuntra dig som kompensation för att deras första svar dröjde." (Jag fick vänta länge på svar, fick till slut efterlysa mitt manus på förlaget)
"Om de sagt nej en gång kommer de givetvis att göra det igen."
"Det är så få som blir utgivna, varför skulle just du fixa det?"

Jag försöker stå emot den destruktiva rösten i mitt inre, men vissa dagar är det svårt. Alltför svårt.

Inget är som väntans tider...

Ytterligare en vecka har gått utan att Förlaget hört av sig.
Jag tror att det är bra.
Hoppas att det är bra.
Hoppas.

Nu är det tack och lov helg och ingen magisk fé (redaktör eller förläggare) kommer att höra av sig de närmaste dagarna.
Skönt.
Jag slipper hoppa till och få hjärtklappning så snart telefonen ringer.

Trevlig helg!