Osmakligt!

Hörde på radion att en amerikansk producent redan gjort en film om händelserna på Utöya. Till filmen har dessutom producerats en trailer som lagts ut på Youtube.

Jag vill bara gråta.
Hur kan man vara så respektlös?
Visst begriper jag att det kommer att göras film på händelsen (så fungerar tyvärr vår värld idag - katastrofer, sorg och meningslöst våld har en tendens att bli Big Business), men redan?

När jag pluggade krishantering lärde jag mig att en "normal" (men det finns givetvis ingenting normalt i en kris) sorgeperiod varar ca ett år. Ett år innan man kan börja gå vidare, med små små steg. Sorgen, förlusten och smärtan kommer givetvis alltid att finnas kvar, men man börjar kunna se framåt TROTS sorgen...
Ett år.

Men denne amerikan väljer att frossa i smärtan trots att det bara gått tre månader. Medan de anhöriga förmodligen kämpar för att klara sig igenom dagen utan att gå sönder av sorg och saknad.

Hur kan han leva med sig själv?
Hur kan drivet efter att tjäna pengar få överskugga medmänsklighet så fullständigt?

Mardrömmar

Händelserna i Norge har verkligen gripit tag i oss alla, skakat om vår trygga tillvaro och fått oss att känna att livet är något dyrbart, som inte skall tas för givet.

Det är svårt att hitta ord för att uttrycka känslorna som ett sådant illdåd väcker. Som tonårsmorsa blir jag så rädd, så rädd. Om inte våra ungdomar kan vara trygga på ett sommarläger, var kan de då vara trygga? Om de blir måltavlor av den enkla anledningen att de vill ta ansvar, engagera sig för ett bättre samhälle, för rättvisa och solidaritet - hur ska vi då kunna tro på en framtid?

Det är svårt att hitta ord, att skriva om det ofattbara, men jag vill ändå försöka ge röst åt den avsky jag känner för det som denne mördare gjort.

Men sedan måste jag få säga något annat - och jag vet inte riktigt om det är okej att göra det mitt i allt detta. Men jag är så tacksam och glad över att mördaren/terroristen inte var muslim utan en blond norsk kille.

Under de första timmarna efter bombattentatet - då alla utgick från att det var fanatiska muslimer som varit i farten igen - drog min oro igång över hur det skulle påverka vår älskade Roman. Det finns redan så mycket misstro och avståndstagande mot muslimer, så mycket förutfattade meningar och aggressioner riktade mot våra flyktingar. Skulle han nu drabbas av "Guilt by association" igen? Skulle han få ytterligare tryck på sig från skolkamrater och omgivning?
Han som redan upplevt liknande massakrer som den som skedde på Utöya.

Vad är det för värld vi lever i egentligen?

Sömnlös

Somnade inte förrän kl. 04 i morse.
Om det ändå hade berott på att vi varit ute på nattsudd igen (som natten innan), men inte.

JAG HATAR MYGGBETT!!!

Det har kliat alldeles galet mycket. Hela natten.
Har klöst sönder huden så att det blöder.
Har vridit och vänt på mig i timmar!
Har hällt (!) Salubrin över betten två gånger under natten - och det sved något alldeles fruktansvärt kan jag lova - men det slutade INTE att klia.

Är jag på gott humör idag?
Nope.

Jag blir så arg!!!

Igår berättade en av tjejerna på bokcirkeln om en ny "sport" bland elever som går ut på att reta upp en lärare så mycket som möjligt och sedan filma lärarens sammanbrott.
Kul?

Filmerna läggs ut på youtube så att ungdomarna därefter kan skratta och kommentera lärarens ilska. Målet är att jaga upp läraren så att h*n tillsist kastar ut en bänk genom ett fönster, kastar en sko på en elev, börjar gråta osv. osv. (alla exempel har jag hittat på nätet).

Och som om förödmjukelsen av att bli uthängd på youtube när man är som svagast inte är nog så lägger de rara ungomarna dessutom till en massa kränkande kommentarer till filmerna.

Under en film (där en stackars hemkunskapsfröken hetsas av en hel klass) skriver man: "Ännu en film från min klass när vi retar upp en lärare."
DET ÄR SÅ VIDRIGT!
Och det värsta är att lärarna är helt försvarslösa. Den lagstiftning vi har haft (det blir något bättre med den nya skollagen som träder i kraft nästa år) tillåter nästan inga diciplinära åtgärder över huvud taget. Istället får eleverna kränka, bespotta och förlöjliga lärarna utan egentliga påföljder.
En god undervisning kring respekt för våra framväxande samhällsmedborgare?