Trist

Refuserad. Igen.
Känns oerhört trist, även om förläggaren tyckter att jag skriver "väldigt, väldigt bra". Jag trodde verkligen att manuset skulle passa in.

Nåja.

Försöker samla ihop mig, rycka upp mig, se framåt, piggna till, påminna mig att efter regn kommer solsken... osv. osv.

Bläää (för att citera yngste sonen).

Uppdatering

Det har varit körigt de senaste veckorna.
Fruktansvärt körigt...
Men nu hoppas jag att det håller på att lätta en aning.

Så vad har hänt sedan sist?

* Jag har NÄSTAN köpt en hundvalp. Mot makens vilja. Men på sluttampen fegade jag ur. Det är nog bäst om man är överens om ett sådant beslut...

* Jag har läst flera böcker och de har alla varit riktigt, riktigt bra.

* Jag har inte vågat skicka in mitt manus till förlaget som ville läsa det. Dumt, jag vet, men så länge jag inte skickar in det lever fortfarande drömmen. En stor illusion, javisst, men det är nog så mitt undermedvetna jobbat. Jag bävar för ytterligare ett "Nej, tack!".
Jag ska skicka in det. Givetvis. Snart...

* Jag har haft feber och nästan hostat lungorna ur kroppen. Jag är inte riktigt frisk ännu, men på bättringsvägen. Tack och lov, för jag har sannerligen inte tid att vara sjuk.

* Jag har jobbat, jobbat, jobbat, jobbat -alldeles för mycket. Men det känns bra, då har jag lite extra komptid att plocka ut när solen och värmen kommer.

Ja, det var lite av en uppdatering. Med andra ord är det inte mycket som hänt i mitt liv de senaste tre veckorna. Och det känns helt okej.


Här är den lilla söta pumivalpen som nästan blev min... (Hör ni min längtansfulla suck?)

Nya spår

Jodå, det var tåget som kom...

Men tack och lov har det dykt upp nya spår att följa, så jag har ännu inte gett upp hoppet. Inte helt, i alla fall.

Väntar och väntar och väntar...

Kort uppdatering på detta inlägg:
Jag väntar fortfarande...

Tunnelseende

Jag ringde detta samtal förra onsdagen.
De sa att de skulle återkomma i denna vecka med besked.

Jag ser ljuset i tunneln.
Låt oss hoppas att det inte är tåget som närmar sig.

Rädsla

Det har nu gått mer än 5 månader sedan jag skickade in mitt manus Vara dig trogen till ett förlag och jag har fortfarande inte hört något från dem. Jag hoppas innerligt att det är ett gott tecken, att det betyder att de faktiskt funderar över mitt manus, att de skickar runt det för övervägande.
MEN tänk om det inte är så. Tänk om det kommit bort.

Funderar på att kontakta dem men vågar inte, för då kanske drömmen får ett tvärt slut. Ett "Nej tack."
Så länge jag inte hör något från dem lever drömmen vidare...

Och förresten, om jag nu skulle kontakta dem vilket är då bästa sättet att göra det på? Ringa någon på förlaget (vem?) eller maila någon (vem?). I slutet av november ska jag ned till Stockholm på kurs - kanske skulle jag då helt sonika traska upp på förlaget och presentera mig?
Nej. Kanske inte.
Suck.

Aktuellt!

Mitt manus Vara dig trogen har refuserats ett antal gånger, nu senast av ett stort förlag som trots allt övervägde utgivning (det kan ni läsa om här). Boken handlar om gränser och vad som kan få oss människor att överträda dessa gränser. Den handlar om fanatism och passion i olika former och är framför allt knuten till en liten småstadsförsamling och människorna där.

I manuset förekommer bl a en demonutdrivning och några av mina lektörsläsare har kommenterat inslaget och tyckt att det är allt för otroligt, att det ligger för långt ifrån vår vardagliga verklighet. "Demonutdrivningar är lite för orealistiskt". Jag håller inte med. Tvärtom skulle jag vilja säga. Under de "rätta" förusättningarna kan vi människor skada och behandla varandra precis hur som helst. Vi kan begå grova övergrepp i religionens och kärlekens namn.

När jag lyssnade på Ekot igår, kl. 08.00, fick jag ytterligare bevis på att min ståndpunkt stämmer. Där berättades om Erik, 25 år, som under 8 år gång på gång utsattes för demonutdrivning i sin församling. Anledningen? Han var kär i en kille.
Ekot berättade att religiösa ungdomsorganisationer varje år får 48 miljoner i bidrag från statliga undomsstyrelsen trots att det finns en uttalad kritik mot homosexuella i många av dessa organisationer. Så mycket som en tredjedel av ungdomsorganisationerna står för åsikter som inte lever upp till bidragskraven om att värna alla människors lika värde. Ni kan lyssna på nyhetssändningen här.

Jag tror att Vara dig trogen inte bara är ett spännande relationsdrama, det är dessutom en berättelse som skildrar de fanatiska mekanismerna från insidan (förhoppningsvis på ett trovärdigt sätt) och jag tror att en sådan story verkligen behövs!

Rätt stämning?

Igår kom beskedet från förlaget och champagnen står fortfarande kvar på kylning.
Om vi säger så...
De tyckte att omarbetningen lett till förbättringar. De tyckte att manuset var mycket välskrivet. De tyckte att det var ett av de bättre de fått i år.
Men...
MEN...

Jisses vad tungt det är att bli refuserad!
Det gör så ont, så ont. Och särskilt när det känns som att jag var riktigt nära målet den här gången.

Jag vill egentligen bara gråta - men tänker försöka sätta mig vid datorn och fortsätta skriva på det nya manuset. Ironin i det hela är dock att det är en romantisk scen som står på dagordningen.
Därför har jag satt på stereon laddad med romantisk musik (jag brukar annars aldrig skriva till musik) och så har jag tittat på gamla bilder som är fyllda med kärlek. Allt för att komma i rätt stämning - trots allt.

Vad sägs om dessa två:


Mina underbara föräldrar, unga och kära. Värmer verkligen hjärtat!

Tvivel

Det värsta med att vara aspirerande författare är all väntan som man får ägna sig åt. Väntan på refuseringar. Väntan på besked.
Det är under dessa veckor, nej månader, som självförtroendet utsätts för hårda prövningar.

Mitt färdiga manus Vara dig trogen fick dock en mycket uppmuntrande refus från ett förlag. Man skrev:

Vara dig trogen är intressant vad gäller såväl tema och miljö som diskussionen kring världslig moral kontra religiös övertygelse, och du har ett bra språk. Däremot känner vi att romanen inte riktigt bär ända fram vad gäller gestaltning och berättande, och eftersom vi med en hårt konkurrensutsatt litteraturmarknad i åtanke måste vara väldigt selektiva, tvingas vi tacka nej till ditt erbjudande om utgivning.

Jag kontaktade förlaget på nytt, sa att jag gärna ville försöka åtgärda de brister som de påtalat och undrade om det var någon idé att jag skickade in manuset på nytt efter det. Jag fick det uppmuntrande svaret:

Givetvis får du omarbeta och skicka in Vara dig trogen på nytt – manuset fångade ju trots allt vårt intresse och diskuterades på flera möten.

Och här sitter jag nu.
Det har gått fyra veckor sedan jag skickade in det omarbetade manuset, och jag har inte hört något från förlaget ännu.
Det är olidligt att bara gå och vänta.
Tvivlen ansätter mig, och de är sannerligen skoningslösa.

"De är inte alls intresserade av manuset. De ville bara uppmuntra dig som kompensation för att deras första svar dröjde." (Jag fick vänta länge på svar, fick till slut efterlysa mitt manus på förlaget)
"Om de sagt nej en gång kommer de givetvis att göra det igen."
"Det är så få som blir utgivna, varför skulle just du fixa det?"

Jag försöker stå emot den destruktiva rösten i mitt inre, men vissa dagar är det svårt. Alltför svårt.