Underbar bokcirkel!

Känner mig lite skönt avslappnad efter en underbar kväll med bokcirkeltjejerna.
Vi har:
* Samtalat om Kärlekens historia
* Samtalat om livet, om resor, om krav och vila, om matematik, om vampyrer och mycket, mycket mer...
* Vi har druckit gott vin och ätit goda ostar
* Vi har skrattat och stöttat och njutit och peppat

Jag går till sängs med en skön känsla i mitt inre.
Tänk vad god litteratur i goda vänners sällskap kan göra för ens välbefinnande.

God natt. God sömn.
Kram på er alla!

Tack och lov...

... är det min tur att välja bok till bokcirkeln.
Annars hade jag nog blivit tvungen att läsa poesi igen, med tanke på årets nobelpristagare.

Jag är dock mycket glad över att det blev en svensk som fick priset i år.
Grattis Tranströmer!

Vi

Läser Vi, de drunknade av Carsten Jensen och förundras över hans sätt att skriva. Boken är en så kallad kollektivroman, dvs. kollektivet är huvudpersonen istället för någon eller några specifika individer.

I Vi, de drunknade är det egentligen havet och invånarna i den lilla danska staden Marstal som är "huvudpersonen" och man får följa dem under hundra år - från det dansk-tyska kriget 1848 till andra världskrigets slut.

Jag har aldrig tidigare läst en liknande roman och till en början hade jag lite svårt att komma in i den. Vill gärna ha det enkelt med en utpekad huvudperson, en protagonist och en antagonist, men här är det "vi" som berättar historien.

Ju mer jag läser desto djupare dras jag dock in i detta "vi". Jag blir faktiskt en del av kollektivet, och havet (som jag om inlandsfödd lappländska endast känner via mina charterresor) blir ett levande väsen, en del av kollektivet.

Jag läste i någon recension att läsaren blivit så påverkad av boken att hon förlagt sin sommarsemester till Marstal.
Jag börjar förstå varför.

Dumt

Vem är så dum att hon väljer en 709 sidor tjock bok till bokcirkelns nästa träff?
En 709 sidor tjock bok med mycket liten text.
Vem?
Jag.

Bokcirkel ikväll

Åh, vilken bra dag jag har vaknat till.
Jag har fått sova gott och relativt länge i natt (intresseklubben noterar, va´?)
Jag har en relativt lugn arbetsdag - ska visserligen åka 12 mil bil och befinna mig på två föräldramöten samtidigt... Lätt som en plätt...
Men bäst av allt: Vi har bokcirkel ikväll!
Yes!

Inte i min smak

Jag har läst Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson och måste erkänna att jag inte är särskilt imponerad.
Boken har fått fantastiska recensioner i de flesta media och jag hade höga (kanske för höga) förväntningar på läsningen, men blev besviken.

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann handlar om en månadslång jakt genom Sverige med den gamle mannen Allan och några av hans nyfunna vänner som han möter under resans gång. Men boken ska också vara en resa genom 1900-talet - "den oändligt sorglöse Allan Karlssons livsresa." Här berättas hur Allan äter middag med blivande presidenten Truman och får lift med förre premiärministern Churchill. Hur han åker flodbåt med ordförande Maos unga hustru och hur han tillbringar flera månader med att vandra över Himalaya. Hur han - faktiskt - har påverkat flera av det förra seklets stora händelser i världen.

Boken har alltså två spår, dels den fantasifulla rymningen där Allan dessutom har både polis och skumma figurer jagandes efter sig, dels en berättelse om 100-åringens långa liv som varit minst sagt händelserikt.

Det hade kunnat bli en riktig höjdare men jag upplever att det blir lite för mycket skröna över det hela. Berättelsen håller ett högt tempo och man kommer aldrig riktigt ned på djupet hos karaktärerna. Trots att Allans händelserika liv rullas upp upplever jag aldrig att jag lär känna den gamle mannen. Idén påminner om filmen Forrest Gump, men når inte samma djup.

Själv tycker jag att det första spåret - själva rymningen - är det som intresserar mig mest, men även här blir gestaltningarna och karaktärsbeskrivningarna allt för ytliga. Boken lyckas aldrig fånga mig och jag skumläser stora delar.

Enda gången jag skrattar riktigt gott är när en viss skön elefantdam agerar torped (ska inte avslöja allt för mycket) men i övrigt känns skämten inte helgjutna.

Usch, jag måste ha vaknat på fel sida idag, det här känns som en riktigt elak sågning av en lovordad bok. Kanske var mitt problem att jag hade så oerhört höga förväntningar när jag läste den, förväntningar som föll till marken.
Jag vet inte.

Mitt betyg: 3/10

Rätt tid att läsa

Till vår nästa bokcirkelträff ska jag ha läst John Ajvide Lindqvists Människohamn.
Kul!
Jag har tidigare läst Hanteringen av odöda och Låt den rätte komma in och ser nu fram emot denna episka saga (?). Hörde i en intervju att han inspirerats av Selma Lagerlöf och det bådar ju gott...

MEN jag tror att jag enbart ska läsa boken under dagtid.
I solljus.
Med maken i solstolen intill.

För säkerhets skull...

Reklam, ja tack!

Jag tycker det är roligt att en del författare börjat göra små reklamfilmer för sina verk. I förra inlägget länkade jag till Simona Ahrnstedts fyndiga teaser och här vill jag göra reklam för ytterligare tre snuttar som är roliga (och framför allt bra)!

John Ajvide Lindqvists roliga snutt om Människohamn (för övrigt vår bokcirkels sommarläsning):


Roligt. Varmt. Fyndigt. Berättar lite om handlingen men gör det på ett mycket underhållande sätt utan att avslöja för mycket.

Marcus Priftis reklam för sin debutroman Gå på djupet:

Roligt! Riktigt roligt!

Norstedts reklamfilm för Kajsa Ingemarssons Bara vanligt vatten:

Smart sätt att väcka intresse för boken. Här saluförs romankaraktären på ett mycket listigt sätt. Jag gillar det!

Ny etta!

Tjuvarnas stad är härmed utsedd till ny etta i vår bokcirkel med ett snittbetyg på 8,4!

Vi var alla rörande eniga om att det var en fantastisk bok. Ett omöjligt uppdrag i en absurd situation, en skröna som verkligen griper tag i en när man läser. Trots att den behandlar en sådan tung historia - ockupationen av Leningrad under andra världskriget - så genomsyras boken av livsglädje och hopp.

Bra miljöbeskrivningar, härliga karaktärer och en riktigt spännande story förvandlade boken till ren och skär läsglädje. Vilket egentligen är ganska otroligt med tanke på att det genomgående temat är svält och död.

Vi hoppas på mer från David Benioff!

(Själva bokcirkelkvällen var som vanligt supermysig! Goda ostar, gott vin, härliga diskussioner... Toppen!)

Bokcirkelns bokbedömningar

Våra bokcirkelträffar börjar alltid med att vi, var och en, skriver ned ett betyg på en lapp (utan att visa den för de andra). Betygen får ligga mellan 1-10. Därefter diskuterar vi boken, dess innehåll, språk och upplägg. Först i slutet av kvällen avslöjar vi vilket betyg vi satt på boken och räknar ut ett medel.

Ofta vill man ändra sitt betyg efter diskussionen. I regel vill man höja betyget eftersom samtalet visat nya dimensioner av texten - MEN vi tillåts aldrig ändra betyget. Rätt ska vara rätt!

Den bok som fått högst betyg hittills under de två år vi hållt på är En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie. En helt fantastisk bok som grep tag i mig och sedan vägrade släppa greppet. Rekommenderas varmt!

Våra läsningar hittills:
Bittert arv av Kiran Desai 4,8
Ett år av magiskt tänkande av Joan Didion 7,1
Svampkungens son av Marie Hermanson 5,8
En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie 8,2
Jpod av Douglas Coupland 4,5
Kortfattad Kinesisk-engelsk ordbok för älskande av Xiaolu Guo 6,6
Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer 7,0
Sömnlös av Barbara Voors 7,2
Tandooriälgen av Zac O´Yeah 5,0
Hjärtdjur av Herta Müller 6,0
Konspirationen mot Amerika av Philip Roth 6,4
Syndafall i Wilmslow av David Lagercrantz 7,0
Kunzelmann & Kunzelmann av Carl-Johan Vallgren 5,5
Sputnikälskling av Haruki Murakami 6,2

Har ni läst någon av dessa böcker? Vad ger ni de i så fall för betyg?

Härlig gemenskap!

Imorgon är det åter dags för vår underbara bokcirkel! Jippie!
Vi är 6 kvinnor som träffas var sjätte vecka för att samtala om en bok vi läst, samtidigt som vi njuter av vin och ostbricka. Den som väljer bok är också värdinna för träffen och vi läser bara pocketböcker (för ekonomins skull) som vi sedan poängsätter.

Till morgondagens träff ska vi ha läst Tjuvarnas stad av David Benioff (som jag skrivit om tidigare). Jag ser verkligen fram emot samtalen, det finns mycket i boken som jag vill diskutera!

Det bästa med bokcirkeln är att jag "tvingas" läsa böcker som jag själv aldrig skulle ha valt. Vi är ganska olika varandra, har mycket olika smak, och därför breddas läsupplevelserna. Vi har t ex blandat "finkulturella" böcker som Hjärtdjur av Herta Müller och Ett år av magiskt tänkande av Joan Didion med mer "lättviktig" litteratur som Tandooriälgen av Zac O´Yeah och Jpod av Douglas Coupland.

Det har också visat sig att även om en bok varit usel (för vi har läst usla böcker) så blir samtalen alltid oerhört intressanta!

Hur långt skulle man gå?

Bokcirkeln blev en succé och maken är nöjd. De hade visst haft supertrevligt och diskussionerna hade varit djupa. "Hur långt är man beredd att gå för att skydda sitt barn? Så långt som till att döda det?"
De hade inte varit eniga i svaren. Intressant!
Jag måste nog läsa Vägen, jag också.

En mer egoistisk tanke intar mig när maken gått. Tänk att få skriva böcker som kan engagera så mycket, väcka så många tankar, skapa så mycket debatt.
Tänk att få, och kunna, beröra på det viset...

Vågar jag tjuvlyssna?

Ikväll har maken bokcirkel hemma hos oss.
Det ska diskuteras och drickas whisky. "Vägen" av Cormac McCarthy står på programmet och enligt maken kan det bli ett riktigt intressant samtal.

Förra gången grabbcirkeln höll till hos oss kunde jag tydligt höra hur volymen och intensiteten i diskussionerna steg, förmodligen i paritet till hur vätskenivån i whiskyflaskan sjönk. De hade RIKTIGT trevligt.
Misstänker att det blir samma sak ikväll.

Undrar om jag vågar smyga mig ned och tjuvlyssna?