Ständigt denna väntan...

Jag väntar fortfarande på svar från ett förlag. Skickade mitt manus Vara dig trogen i början av juni, hade mailkontakt med förläggaren i början av september men har sedan inte hört något mer.

Undrar om de glömt mig?

Vågar inte hoppas på något mer positivt, har varit nära flera gånger tidigare och fallit på mållinjen.
Det gör så ont med skrubbsår på hjärtat.

Uppdatering

Det har varit körigt de senaste veckorna.
Fruktansvärt körigt...
Men nu hoppas jag att det håller på att lätta en aning.

Så vad har hänt sedan sist?

* Jag har NÄSTAN köpt en hundvalp. Mot makens vilja. Men på sluttampen fegade jag ur. Det är nog bäst om man är överens om ett sådant beslut...

* Jag har läst flera böcker och de har alla varit riktigt, riktigt bra.

* Jag har inte vågat skicka in mitt manus till förlaget som ville läsa det. Dumt, jag vet, men så länge jag inte skickar in det lever fortfarande drömmen. En stor illusion, javisst, men det är nog så mitt undermedvetna jobbat. Jag bävar för ytterligare ett "Nej, tack!".
Jag ska skicka in det. Givetvis. Snart...

* Jag har haft feber och nästan hostat lungorna ur kroppen. Jag är inte riktigt frisk ännu, men på bättringsvägen. Tack och lov, för jag har sannerligen inte tid att vara sjuk.

* Jag har jobbat, jobbat, jobbat, jobbat -alldeles för mycket. Men det känns bra, då har jag lite extra komptid att plocka ut när solen och värmen kommer.

Ja, det var lite av en uppdatering. Med andra ord är det inte mycket som hänt i mitt liv de senaste tre veckorna. Och det känns helt okej.


Här är den lilla söta pumivalpen som nästan blev min... (Hör ni min längtansfulla suck?)

Förlagskontakt

Har fått mail från ett förlag.
Försöker att inte låta det fylla mig med allt för stora förhoppningar (har blivit luttrad efter alla mina tidigare försök). Tror att mailet egentligen bara är ett artigt standardbrev och ingenting annat.
MEN
De vill att jag ska skicka in mitt "gamla" manus Vara dig trogen till dem.

Jag hade mailat in första kapitlet och gjort en kort resumé av boken och nu vill de ha resten...
Kanske bara av artighet. Förmodligen. Med största säkerhet.
Men i alla fall...

Nya spår

Jodå, det var tåget som kom...

Men tack och lov har det dykt upp nya spår att följa, så jag har ännu inte gett upp hoppet. Inte helt, i alla fall.

Väntar och väntar och väntar...

Kort uppdatering på detta inlägg:
Jag väntar fortfarande...

Rädsla

Det har nu gått mer än 5 månader sedan jag skickade in mitt manus Vara dig trogen till ett förlag och jag har fortfarande inte hört något från dem. Jag hoppas innerligt att det är ett gott tecken, att det betyder att de faktiskt funderar över mitt manus, att de skickar runt det för övervägande.
MEN tänk om det inte är så. Tänk om det kommit bort.

Funderar på att kontakta dem men vågar inte, för då kanske drömmen får ett tvärt slut. Ett "Nej tack."
Så länge jag inte hör något från dem lever drömmen vidare...

Och förresten, om jag nu skulle kontakta dem vilket är då bästa sättet att göra det på? Ringa någon på förlaget (vem?) eller maila någon (vem?). I slutet av november ska jag ned till Stockholm på kurs - kanske skulle jag då helt sonika traska upp på förlaget och presentera mig?
Nej. Kanske inte.
Suck.

Aktuellt!

Mitt manus Vara dig trogen har refuserats ett antal gånger, nu senast av ett stort förlag som trots allt övervägde utgivning (det kan ni läsa om här). Boken handlar om gränser och vad som kan få oss människor att överträda dessa gränser. Den handlar om fanatism och passion i olika former och är framför allt knuten till en liten småstadsförsamling och människorna där.

I manuset förekommer bl a en demonutdrivning och några av mina lektörsläsare har kommenterat inslaget och tyckt att det är allt för otroligt, att det ligger för långt ifrån vår vardagliga verklighet. "Demonutdrivningar är lite för orealistiskt". Jag håller inte med. Tvärtom skulle jag vilja säga. Under de "rätta" förusättningarna kan vi människor skada och behandla varandra precis hur som helst. Vi kan begå grova övergrepp i religionens och kärlekens namn.

När jag lyssnade på Ekot igår, kl. 08.00, fick jag ytterligare bevis på att min ståndpunkt stämmer. Där berättades om Erik, 25 år, som under 8 år gång på gång utsattes för demonutdrivning i sin församling. Anledningen? Han var kär i en kille.
Ekot berättade att religiösa ungdomsorganisationer varje år får 48 miljoner i bidrag från statliga undomsstyrelsen trots att det finns en uttalad kritik mot homosexuella i många av dessa organisationer. Så mycket som en tredjedel av ungdomsorganisationerna står för åsikter som inte lever upp till bidragskraven om att värna alla människors lika värde. Ni kan lyssna på nyhetssändningen här.

Jag tror att Vara dig trogen inte bara är ett spännande relationsdrama, det är dessutom en berättelse som skildrar de fanatiska mekanismerna från insidan (förhoppningsvis på ett trovärdigt sätt) och jag tror att en sådan story verkligen behövs!

Läsvärt?

Jag har suttit och petat i följebrevet till mitt manus. Har inte bara petat, har även slitit mitt hår i förtvivlan måste jag erkänna. Det är svårt att få till ett snitsigt, intresseväckande och informativt följebrev.

Framför allt har jag problem med att sammanfatta mitt manus. Jag vill få med så mycket, vill beskriva alla karaktärer, alla vinklingar, alla vändningar.
GIVETVIS ska man inte göra det, det förstår jag. Men jag har likafullt en tendens att sväva ut.

Men så i går kom jag på att jag kan testa sammanfattningen på er! Hepp!
Snälla, snälla, plocka fram motorsågarna och tyck till. Jag tål kritik!
Skulle följande sammanfattning få er att vilja läsa mitt manus?

”Och du tänker förstås förlåta honom?”

Så börjar Vara dig trogen, en relationsroman i kyrklig miljö som rymmer svartsjuka, åtrå och övergrepp i religionens namn.

Kyrkoherde Frid har tjänat i Östansjö församling de senaste tjugotre åren och ser fram emot pensionen. När kyrkan en söndag helt oförklarligt är fylld till sista plats inser han att händelsen, som borde följas av glädje och tacksamhet, för med sig stora praktiska bekymmer. Den unge prästkollegan Erik Seger eldar dessutom på de fanatiska fraktionerna i församlingen och situationen börjar urarta. Som församlingens herde är det Frids uppgift att hålla samman hjorden, men hur ska han kunna vara sin Gud trogen när den fysiska kraften sinar?

Fembarnsmamman Anna Seger trivs med tillvaron som familjens servicefunktionär. När människor börjar strömma till kyrkan jublar hon tillsammans med maken Erik men inser snart att det hela utvecklats till en äktenskaplig mardröm. Erik blir allt mer uppslukad av arbetet i församlingen och äldste sonens olycka gör att Anna isoleras från familjen. När hon slutligen återvänder hem har allt förändrats, såväl i församlingen som i relationen till maken. Suggestiva sammankomster och andliga lojalitetskrav leder till övergrepp och ond bråd död. Anna måste avgöra var lojalitetens gräns går.

Vara dig trogen skildrar en tro som urartar, en idealism som övergår i fanatism, en längtan efter kärlek, sanning och renhet som övergår i exhibitionism. Romanen är underhållande och upprörande, med ett tempo som hela tiden skruvas upp allt mer.

Synopsis, eller inte?

Idag går det trögt. Otroligt trögt.
Jag försöker slutföra en scen (den som jag kämpat med i flera dagar nu) men det vill sig inte.
Började fundera på vad det kan bero på och insåg att jag antagligen tvekar eftersom jag inte riktigt vet åt vilket håll historien ska bära iväg sedan.
Jag jobbar inte efter något synopsis. Brukar inte göra det eftersom det hämmar mig. Jag provade en gång men när jag väl avslutat min planering hade jag tappat sugen för historien. Den var liksom redan berättad.

När jag skrev Vara dig trogen hade jag inte något synopsis. Jag hade en vag tanke om hur historien skulle utveckla sig samt några enstaka scener som jag ville få med, i övrigt var berättelsen dold för mig.
Det var spännande eftersom storyn fick sitt eget liv och drog iväg åt ett håll jag aldrig kunnat drömma om. Och jag var den förste som fick ta del av historien!
Jag tror att det ändå blev bra, att berättelsen håller ihop, att den "röda tråden" fungerar. Men det är klart, när tvivlen sätter till börjar jag fundera på om det kanske är avsaknaden av ett arbetssynopsis som förlaget känner av när de tvekar och skriver: "Däremot känner vi att romanen inte riktigt bär ända fram vad gäller gestaltning och berättande...".

Kanske borde jag ändå göra någon slags plan för min nya berättelse?
Eller försöker jag bara krångla mig förbi en besvärlig nyckelscen?

Tvivel

Det värsta med att vara aspirerande författare är all väntan som man får ägna sig åt. Väntan på refuseringar. Väntan på besked.
Det är under dessa veckor, nej månader, som självförtroendet utsätts för hårda prövningar.

Mitt färdiga manus Vara dig trogen fick dock en mycket uppmuntrande refus från ett förlag. Man skrev:

Vara dig trogen är intressant vad gäller såväl tema och miljö som diskussionen kring världslig moral kontra religiös övertygelse, och du har ett bra språk. Däremot känner vi att romanen inte riktigt bär ända fram vad gäller gestaltning och berättande, och eftersom vi med en hårt konkurrensutsatt litteraturmarknad i åtanke måste vara väldigt selektiva, tvingas vi tacka nej till ditt erbjudande om utgivning.

Jag kontaktade förlaget på nytt, sa att jag gärna ville försöka åtgärda de brister som de påtalat och undrade om det var någon idé att jag skickade in manuset på nytt efter det. Jag fick det uppmuntrande svaret:

Givetvis får du omarbeta och skicka in Vara dig trogen på nytt – manuset fångade ju trots allt vårt intresse och diskuterades på flera möten.

Och här sitter jag nu.
Det har gått fyra veckor sedan jag skickade in det omarbetade manuset, och jag har inte hört något från förlaget ännu.
Det är olidligt att bara gå och vänta.
Tvivlen ansätter mig, och de är sannerligen skoningslösa.

"De är inte alls intresserade av manuset. De ville bara uppmuntra dig som kompensation för att deras första svar dröjde." (Jag fick vänta länge på svar, fick till slut efterlysa mitt manus på förlaget)
"Om de sagt nej en gång kommer de givetvis att göra det igen."
"Det är så få som blir utgivna, varför skulle just du fixa det?"

Jag försöker stå emot den destruktiva rösten i mitt inre, men vissa dagar är det svårt. Alltför svårt.