Blasé

Jag har alltid gillat att bo på hotell.
Det är något speciellt med att komma in i ett välstädat rum som har en inbjudande säng - välbäddad med sträckta lakan och en väggmonterad tv perfekt inställd för att passa en sängliggande ställning. Jag gillar anonymiteten. Ensamheten - mitt bland alla andra människor. Jag gillar till och med att ligga och smyglyssna på hur andra människor, främlingar, gör sig redo för natten och jag ÄLSKAR att gå till ett maffigt frukostbord där jag kan välja, välja, välja bland alla godsaker och sedan slipper plocka undan efter mig.

Men när jag nu är inne på tredje veckan i rad som är fylld med hotellnätter känner jag mig mätt på erfarenheten. Nu längtar jag hem till min obäddade säng, mina skrynkliga lakan, mina stimmiga grabbar, telefonen som ringer, diskmaskinen som ständigt surrar och makens underbara kramar.
Nu vill jag hem!

Fyra dagars nedräkning...