Så mycket kärlek och omtanke...

Mina älskade söner vill ge mig en utflykt i födelsedagspresent när vi åker utomlands. En utflykt till den populära djurparken Loro Parque, som många anser tillhör världens mest spektakulära djur- och attraktionsparker.

Det är några djur killarna framför allt vill att jag ska få se och uppleva:





Så mycket kärlek och omtanke - inte sant?

Hur får man tiden att räcka till?

Ber så hemskt mycket om ursäkt. Har bara inte hunnit med bloggen under några veckor.
Det är alltid så här vid terminsstart: Galet mycket att göra.
Tio timmars övertid på fyra dagar är långt ifrån optimalt, men vad ska man göra?

Tack och lov har jag dock varit gräsänka i en vecka så jag har inte behövt bära oket av dåligt samvete (ni vet: dålig mamma som inte hinner laga mat och dålig hustru som bara jobbar...).
Skönt.
Jag tror att familjen får åka bort den här veckan varje år framöver.

Nåja. Nog om jobb. Det kommer att hålla i sig några veckor till och sedan lugnar det ned sig. Hoppas jag.

Det är dock tråkigt att jag inte kommer ha möjlighet att åka på bokmässan trots allt. Hinner inte och har inte heller råd eftersom... vi drar utomlands i december.
Någon (!!!) fyller nämligen 40.
Japp. Tragiskt men sant.
Tröstar mig med tanken på värme, sol, sandstränder och hav (som förhoppningsvis är hajfria), god mat och god dryck. Det ska bli härligt!

Hade siktat in mig på Jonathan Franzen på bokmässan (och givetvis ville jag gå och heja på Simona Ahrnstedt), men, men...
Vad är väl en bal på slottet...



Läs det intressanta reportaget om Jonathan Franzen (en av USAs mest omtalade författare) i senaste Vi läser!

Mardrömmar

Imorse vaknade jag av att jag låg och grät. Jag hade drömt en fruktansvärd mardröm och det tog en lång stund innan jag lyckades komma ur dess grepp. En tung klump sitter fortfarande kvar i mellangärdet och vemodet draperar mina axlar men jag vet att drömmens efterdyningar kommer att skingras allt mer vartefter dagen går.

Jag drömmer ofta mardrömmar, den senaste tiden så gott som varje natt. Det kan vara hajar (!) som attackerar mig, insekter som fyller mitt rum, barnen som råkar ut för olyckor, aliens som landar och intar vårt samhälle, kanibaler som härjar på vår vårdcentral - och som jag förväntas infånga - och mördare som smyger sig in i hemmet.

I natt drömde jag dock den värsta mardrömmen av dem alla: Älskade maken och jag skulle skilja oss. Han hade tillsist tröttnat på mig och mina olater (jag blir tårögd bara av att skriva om drömmen).

Nu vet jag ju att alla "riktiga" författare använder sig av sådant som kommer till dem i sömnen eller i sängen, och jag skriver just nu på en historia om drömtydning så det borde passa perfekt, men just nu klarar jag inte av det. Det känns ALLTFÖR skrämmande. Jag använder hellre drömmen om den demoniske kanibalen som åt upp fingrarna på vårdcentralens patienter...

Badkruka

Sommaren närmar sig och därmed också badsäsongen. Som barn älskade jag att bada, både i sjöarna här hemma och i havet men med åren har jag blivit allt fegare.

Man skulle kunna tro att det beror på vattentemperaturen eller skammen jag känner över min kroppsstorlek, men inte. Nej, det är en betydligt nojigare skräck som förvandlat mig till badkruka.

HAJAR!

Det spelar inte någon som helst roll att både maken och min hjärna påminner mig om att hajar sällan simmar i fjällsjöar. Man kan aldrig veta. Inte säkert. Typ.

Och när jag idag tittade på följande klipp från youtube blev jag övertygad om att jag inte tänker ta risken att bli hajmat!

Så årets badsäsong är över för mig, innan den ens började...