Premiär

Dagen är inne.
Tror inte att jag ser fram emot premiären med samma entusiasm som sonen, men visst ska det bli skönt att få den avklarad. Att få blodvitet överstökat. Att, förhoppningsvis, se att det inte var så farligt - trots allt.

Sonen ska alltså gå sin första boxningsmatch idag. Tre ronder á 1,5 minut. Det ska jag väl fixa? Han kommer defintivt att göra det, det är jag helt övertygad om, men med mitt mammahjärta är det mer osäkert. Kommer det att brista när någon slår på "gossen".

Hur som helst åker vi alltså ca 22 mil tur och retur (dvs. 44 mil totalt) för att titta på hur sonen slåss i 4,5 minut.

Någonstans inom mig känns det ytterst makabert...