Boxningsbilder

(En rubrik jag aldrig någonsin trodde jag skulle sätta på ett blogginlägg...)


Väntan innan matchen. Vi är alla rätt nervösa...


Förberedelserna drar igång. Händerna lindas noggrant efter invägningen. Därefter väntar uppvärmning.


Dags att gå upp i ringen. Vid det här laget bultar mitt hjärta så att jag tror det ska hoppa ut ur kroppen på mig...


Matchen är över och nu väntar vi alla på resultatet. Jag börjar äntligen kunna slappna av och pusta ut.

Seger direkt, och diplom på första försöket. Jag är mycket stolt.
Undrar om vi kan boka biljetter till vinter-OS 2018 redan nu?

Seger direkt!!!

Jag är en mycket stolt mor just nu!
Sonen lyckades vinna sin allra första boxningsmatch med 2-1 i ronder. Han lyckades dessutom få ihop 27 poäng och knep därför ett diplom.
Häftigt.

Och, jag måste väl erkänna det, det var oerhört spännande att titta på matcherna.
Jag var imponerad över hur ordnat allt var. Mycket seriöst. Domarna bröt så snart killarna blev allt för hetsiga och lugnade hela tiden ned matcherna. Sekonderna/tränarna var också mycket professionella så jag kände mig faktiskt riktigt lugn.

Men visst var jag nervös innan sonen gick upp i ringen, inte tu tal om annat.

Premiär

Dagen är inne.
Tror inte att jag ser fram emot premiären med samma entusiasm som sonen, men visst ska det bli skönt att få den avklarad. Att få blodvitet överstökat. Att, förhoppningsvis, se att det inte var så farligt - trots allt.

Sonen ska alltså gå sin första boxningsmatch idag. Tre ronder á 1,5 minut. Det ska jag väl fixa? Han kommer defintivt att göra det, det är jag helt övertygad om, men med mitt mammahjärta är det mer osäkert. Kommer det att brista när någon slår på "gossen".

Hur som helst åker vi alltså ca 22 mil tur och retur (dvs. 44 mil totalt) för att titta på hur sonen slåss i 4,5 minut.

Någonstans inom mig känns det ytterst makabert...