torsdag 6 maj 2010

Läsvärt?

Jag har suttit och petat i följebrevet till mitt manus. Har inte bara petat, har även slitit mitt hår i förtvivlan måste jag erkänna. Det är svårt att få till ett snitsigt, intresseväckande och informativt följebrev.

Framför allt har jag problem med att sammanfatta mitt manus. Jag vill få med så mycket, vill beskriva alla karaktärer, alla vinklingar, alla vändningar.
GIVETVIS ska man inte göra det, det förstår jag. Men jag har likafullt en tendens att sväva ut.

Men så i går kom jag på att jag kan testa sammanfattningen på er! Hepp!
Snälla, snälla, plocka fram motorsågarna och tyck till. Jag tål kritik!
Skulle följande sammanfattning få er att vilja läsa mitt manus?

”Och du tänker förstås förlåta honom?”

Så börjar Vara dig trogen, en relationsroman i kyrklig miljö som rymmer svartsjuka, åtrå och övergrepp i religionens namn.

Kyrkoherde Frid har tjänat i Östansjö församling de senaste tjugotre åren och ser fram emot pensionen. När kyrkan en söndag helt oförklarligt är fylld till sista plats inser han att händelsen, som borde följas av glädje och tacksamhet, för med sig stora praktiska bekymmer. Den unge prästkollegan Erik Seger eldar dessutom på de fanatiska fraktionerna i församlingen och situationen börjar urarta. Som församlingens herde är det Frids uppgift att hålla samman hjorden, men hur ska han kunna vara sin Gud trogen när den fysiska kraften sinar?

Fembarnsmamman Anna Seger trivs med tillvaron som familjens servicefunktionär. När människor börjar strömma till kyrkan jublar hon tillsammans med maken Erik men inser snart att det hela utvecklats till en äktenskaplig mardröm. Erik blir allt mer uppslukad av arbetet i församlingen och äldste sonens olycka gör att Anna isoleras från familjen. När hon slutligen återvänder hem har allt förändrats, såväl i församlingen som i relationen till maken. Suggestiva sammankomster och andliga lojalitetskrav leder till övergrepp och ond bråd död. Anna måste avgöra var lojalitetens gräns går.

Vara dig trogen skildrar en tro som urartar, en idealism som övergår i fanatism, en längtan efter kärlek, sanning och renhet som övergår i exhibitionism. Romanen är underhållande och upprörande, med ett tempo som hela tiden skruvas upp allt mer.

5 kommentarer:

  1. Här kommer ett välmenat svar. Nu svarar jag spontant, och jag gör det med all vänlighet och omtanke, även om jag är kritisk. Det jag säger bygger på det jag själv lärt mig om följebrevets essens på ett flertal utländska förlagsredaktör/agent-sidor (jag ger dig gärna länkar om du vill). De upprepar gång på gång att de inte vill läsa handlingen, eller en sammanfattning därav. De vill direkt presenteras för huvudkonflikten, d v s vilket dilemma/problem som huvudkaraktären ställs inför. Och på ett sätt som får dem att undra "hur ska det gå sen?". Först ska jag säga att din berättelse låter spännande, laddad och hanterar viktiga och känsliga ämnen. En eloge till dig att du vågat dig på ett så svårt ämne. Du har också ett bra språk, och det bådar gott för själva romanen. Ändå läser jag ditt följebrev och blir förvirrad. Du nämner visserligen åtrå, svartsjuka och övergrepp i början - alla starka konflikter. Men jag får inget grepp om hur dessa förhåller sig till de karaktärer du nämner - för strax nedanför lägger du istället fokus på hur fullt det är i kyrkan, två ggr t o m (varför är det så viktigt att det lyfts fram så ordentligt?). Och de konflikter du då presenterar är kyrkoherdens konstaterande att det blir praktiska bekymmer (en konflikt som i sammanhanget känns svag - vilket får effekten att luften går ur de antydningar om de mycket starkare konflikter du tidigare antytt). Du antyder också äktenskapliga bekymmer för Anna och Erik. Inslängt däri är fanatiska tendenser hos en kollega, men man blir inte klok på hur det hänger ihop med det andra. Och äldste sonen råkar ut för en olycka. Anna isoleras. Sedan antyds ond bråd död. Det händer väldigt mycket i din roman, men vilket är huvudspåret? Och är det en deckare, en kärleksroman med förhinder? Ett släktdrama?
    Och vilken situation börjar urarta - det blir ett syftningsfel, man läser det som om det är de praktiska bekymren med en full kyrka som urartar. Men det är det väl inte?

    Mina råd är: Bestäm dig för vilket som är din huvudkonflikt; är det svartsjukan, är det fanatismen, är det övergreppet, sonens olycka, Annas isolering, någons död? Formulera sedan några korta meningar hur denna huvudkonflikt slår ned i byn, alltså när det först hettar till, och vilken karaktär det direkt berör. Lägg bara till ytterligare komplikationer om dessa direkt eldar under huvudkonfliktens brasa - resterande kan man läsa om i boken som fördjupande karaktärsberättelser. Rensa också i personbeskrivningarna här, om dessa detaljer inte har direkt betydelse för huvudkonfliktens dilemma/kärna (t ex att Anna är fembarnsmamma är bara intressant om denna mammaposition kommer att bli hotad (typ, kan barnen tas ifrån henne, är något av hennes barn offer för övergreppet?), kyrkohedens pension och fysiska kraft (är det någon som försöker utnyttja hans ålderdom/svaghet el dyl), o s v.
    Sista styckets första mening tycker jag är bra, den är redig, klar och laddad (även om jag inte helt förstår hur sanning och renhet kan övergå i exhibitionism, men det förklarar säkert boken!). Kanske tycker jag dock att du ska undvika att berömma/recensera din egen bok som du gör i sista meningen.

    Nu lät jag hur gnällig som helst, men jag tror att detta bara behöver en redigering och ett koncentrerat fokus. Ja, du får förstås rata varenda ord jag sagt - gör bara vad som känns rätt för dig själv! Och så hoppas jag vi fortfarande är bloggkompisar.... Lycka till!

    SvaraRadera
  2. TACK, Nilla! Tack, tack, tack!
    Mycket tänkvärd respons. Jag har läst igenom den flera gånger nu, och inser att du rätt - jag behöver få ett tydligare fokus på huvudkonflikten.

    Till viss del tror jag att min luddighet beror på att romanen berättas ur tre olika perspektiv, det är tre olika karaktärer som man får följa, tre konflikter som nystas upp. Men kanske ska jag bara redogöra för ett perspektiv i följebrevet, en karaktärs konflikt. De övrigas blir ju tydliga när man läser hela manuset.

    SJÄLVKLART är vi bloggkompisar... Nu mer än någonsin. ;)
    Jag uppskattar verkligen att du tog dig tid och gjorde en sådan genomtänkt och ärlig respons. Det betyder mycket. Gav mig mycket.
    Säg bara till om du vill att jag ska återgälda tjänsten. Det gör jag så gärna!

    SvaraRadera
  3. Malin, vad glad (och lite lättad) jag blev att du uppskattade min reaktion. Själv är jag sån, jag vill ha konstruktiv kritik - och det var för att du tydligt flaggade att du "tålde" det som jag bestämde mig för att våga. Jag tycker det låter spännande med de tre perspektiven - särskilt om huvudkonflikten ansluts till alla tre fast på olika sätt. Jag tror ändå att det är bra och viktigt att du låter en konflikt vara just huvudkonflikten, och få den tyngden, både i roman och följebrev. Att det sedan finns "bikonflikter" mellan olika karaktärspar gör bara historien djupare förstås.

    Ska minnas ditt erbjudande också, alltid bra med ett par fräscha ögon på något man själv skrivit! Vi hörs!

    SvaraRadera
  4. Bra! Jättebra synpunkter!

    SvaraRadera
  5. Ja, det är verkligen bra att få bolla text med någon. Precis som på distanskursen!

    SvaraRadera