Vi

Läser Vi, de drunknade av Carsten Jensen och förundras över hans sätt att skriva. Boken är en så kallad kollektivroman, dvs. kollektivet är huvudpersonen istället för någon eller några specifika individer.

I Vi, de drunknade är det egentligen havet och invånarna i den lilla danska staden Marstal som är "huvudpersonen" och man får följa dem under hundra år - från det dansk-tyska kriget 1848 till andra världskrigets slut.

Jag har aldrig tidigare läst en liknande roman och till en början hade jag lite svårt att komma in i den. Vill gärna ha det enkelt med en utpekad huvudperson, en protagonist och en antagonist, men här är det "vi" som berättar historien.

Ju mer jag läser desto djupare dras jag dock in i detta "vi". Jag blir faktiskt en del av kollektivet, och havet (som jag om inlandsfödd lappländska endast känner via mina charterresor) blir ett levande väsen, en del av kollektivet.

Jag läste i någon recension att läsaren blivit så påverkad av boken att hon förlagt sin sommarsemester till Marstal.
Jag börjar förstå varför.