Nästa vecka åker jag ned till Sörängens Folkhögskola för min sista träff med skrivarkursen (som jag skrev om här).
Jag har varit tjänsledig ett år och gått en skrivarkurs på distans som nu lider mot sitt slut (det var meningen att jag skulle vara ledig till 100% men eftersom man inte lyckades hitta vikarier till alla mina kurser har jag jobbat lite på skolan också). Det har varit helt fantastiskt. Att få ägna sig åt skrivandet på heltid är en ynnest, en njutning, en gåva... ja, orden räcker inte till.
Det enda negativa är att tiden gått alldeles för fort. Året lider mot sitt slut och "verkligheten" kallar. Jag är så tacksam till min familj som "tillät" mig att göra detta avbrott. Visst har det känts i plånboken, men jag hoppas att de sett och känt hur mycket jag njutit och förstått att det varit en investering i mig.
En förlagskontrakt skulle givetvis vara grädden på moset, en bekräftelse på att jag var värd att investeras i. Jag skulle så gärna vilja att mina aktieägare fick lite utdelning också...
Den gamla eken utanför Sörängens Folkhögskola
(Foto: Elisabet Norin)
Visst är det underbart härligt att få skriva :)
SvaraRaderaJa, för det mesta.
SvaraRaderaMen ibland är det frustrerande, jobbigt, svårt, smärtsamt, långtråkigt och ensamt också.
Men visst, det ÄR underbart härligt att få skriva och ännu bättre att ha skrivit...
;)