Kärleken är över

Min förkärlek för hotellvistelser är definitivt över.
När jag för en gångs skull hade chans till lite härlig sovmorgon i min sköna hotellsäng hamnade jag givetvis i ett rum där ALLT som kvinnan i grannrummet gör hörs.

Hur kan jag veta att min rumsgranne är en kvinna? Jo, när hennes stilettklackar (det måste vara höga stilettklackar hon trippar runt på) smattrar mot golvet låter det som att det är mitt golv de smattrar mot.

När hon tappar korken till sin parfymflaska mot handfatets porslin (inte en gång, inte två - nej, fyra gånger!) låter det som att hon befinner sig i mitt badrum.
För att inte tala om stolen hon skrapar mot golvet. Tv:n som surrar i rummet. Badrumsdörren hon lyckas stänga med en smäll.

Och varje gång hon spolar vatten (tro mig, det kan man tydligen göra flera gånger per natt) reagerar min kissblåsa.

Att hotellrummet dessutom ligger alldeles ovanför en stor samlingsknut för stadens bussar gör inte saken bättre. Bussarna dundrar genom mitt rum - förlåt; utanför mitt rum ska det givetvis vara - var 5:e minut.

Så istället för en pigg, alert och utvilad Malin kommer nu mina kurskamrater att få träffa en sur och grinig Malin med stora påsar under ögonen.

Måtte hotellfrukosten vara fantastisk!