Böcker man minns

När jag satt i bilen på väg hem från min konferens funderade jag på olika böcker jag läst. Böcker som jag minns, många år efter jag läste dem.

Det är faktiskt inte så många som lyckats bita sig fast och hänga kvar, när jag ständigt konsumerar nya. De flesta böcker (bra som dåliga) lämnar jag strax efter att jag slagit igen dem, men några stannar alltså kvar inom mig.
Av olika anledningar...

En halv gul sol av Ngozi Adichie lever fortfarande inom mig. En underbar men jobbig läsupplevelse som gav mig en helt ny bild av Afrika.

Tandooriälgen av Zac OÝeah. En deckarhistoria i ett famtida Göteborg med flera scener som äcklade mig alldeles oehört. (Snusk, slem, flugor och ofrivillig kannibalism i en salig röra). En bok jag gärna hade kunnat hoppa över.

Röd Storm av Tom Clancy. En 80-tals skildring av hur det tredje världskriget skulle kunna starta och utvecklas. Jag minns den främst för att jag läste den under de sista veckorna när jag väntade vår förste son, Tobias. Men också för att den var riktigt spännande och skrämmande.

Stengrunden av Bo Giertz. En bok om tro, förtröstan och den svåra konsten att leva.

Och jag minns även en av de första skräckhistorier jag läste. Inte titeln och inte heller författarens namn, men handlingen! Jag brukar ofta tänka på den, på spindlarna som kröp in i människors näsor, öron och andra kroppsöppningar för att sedan lägga ägg i deras inre. När äggen kläcktes (och de var massor av ägg) blev det... Läskigt.

Behöver jag tillägga att jag har varit rädd för spindlar ända sedan jag läste den?

Vilka böcker minns du?