Slutet gott, allting gott...

Jag tror jag vet åt vilket håll mitt nya manus Drömmar barkar - och jag gillar det inte! Kanske är det därför det går så trögt med själva skrivandet.

Jag fasar för vad som håller på att ske... Knäppt, jag vet. Det är ju jag som skriver historien, jag borde kunna styra dess handling - men icke. Det lever sitt eget lilla liv och karaktärerna har tagit över fullständigt.

Jag ville ha ett lyckligt slut, men så verkar det inte bli för tillfället. Nåja, Kristel kanske har ett ess i rockärmen som jag inte vet något om ännu. Kanske gör hon rätt val i slutet trots allt. Jag hoppas det.

Vad som också fascinerar mig är att jag blir mer och mer förtjust i min antagonist. Han är läcker. Snygg. Lite elak. En riktig "badboy" - och jag blir alltmer såld på honom. Så någonstans förstår jag Kristels dilemma...

Ja. Det var en kort rapport om en författarwannabes vedermödor.
Nu tillbaks till själva författandet.

På återseende.

Ps. Insåg just att jag talar emot mig själv i detta inlägg. Jag vet uppenbarligen inte vad jag snackar om... Eller så är det just precis så här frustrerande att skriva. Ena dagen omnipotent - nästa dag en slav under karaktärernas nyckfulla vilja. Ds.