Yacoubians hus

Sent om sider kommer här mitt utlåtande om Yacoubians hus:
Den är helt klart läsvärd!

Det är en mycket intressant skildring av det moderna Egypten. Många av mina fördomar om landet kom på skam - visst är det härligt när böcker får en att ändra perspektiv på livet och världen - och jag känner nu, mer än någonsin, att jag gärna vill besöka det anrika landet. Inte för att det var en positiv skildring av Egypten, snarare tvärt om, men romanen väckte mitt intresse.

Storyn då? Boken handlar om ett hus, Yacoubians hus, som ligger beläget mitt i Kairos myllrande kärna. Det är uppfört på trettiotalet och var en gång i tiden hemvist för ministrar och miljonärer. Numera finns där alla sorters människor: en fattig men vacker kvinna som snabbt får lära sig att mäns lustar är det som styr samhället, portvaktens son som på grund av sin bakgrund nekas inträde på polishögskolan och därför söker sig till religiös fundamentalism, en korrupt rikeman som tänjer på Koranen för att tillgodose sina egna begär mfl. mfl.

Flera små livsöden vävs samman i det gamla huset och det bärande temat genom historien (som jag uppfattar det) är skillanden mellan fattiga och rika, och vad denna skillnad kan få människor att göra. Korruption, fanatism, dekadens och hänsynslös exploatering av människor och känslor, allt kommer till uttryck i det lilla universum som Yacoubians hus utgör.

Språket är lätt och karaktärerna intressanta. Det finns en svart humor bakom skildringarna som gör att jag trots allt vill läsa vidare, som får samhällskritiken (för det är så jag uppfattar det) att bli tillgänglig. En mörk berättelse som skildras på en lättsamt sätt, men ger en bitter eftersmak. Jag blev mycket berörd av de livsöden som gestaltas och rekommenderar därför boken varmt.

Mitt betyg: 7/10