Oooops we did it again...

Jag lägger inte in denna bild igen, men jag kan berätta att vår merca på nytt är ramperad. Inte lika sårt (tack och lov) men tillräckligt för att några tusenlappar ska flyga iväg...

Så här inför jul känns en sådan utgift jätterolig. Verkligen.

Jag ska inte hänga ut den i familjen som orsakat olyckan (vill ju inte vara elak mot käre maken), men kan väl erkänna att det känns lite trist. Att lägga pengar på en bil är så TRÅKIGT. Jag lägger mycket hellre mina surt förvärvade slantar på något annat, som böcker, mat, kläder, filmer osv. osv.

Men när jag nu sitter här och gnäller drabbas jag av det dåliga samvetet. Jag tänker på Haiti. På Burma. På Simona.
En bilbuckla är ju egentligen en bagatell, eller hur?
Det är ju sådant som händer (framför allt när man envisas med att köra en genväg över en extremt smal bro morgonen efter att snön vräkt ned så att snövallar bildats på körbanan)...