Tvivel.
På den egna förmågan.
På möjligheten att någonsin bli läst.
Ibland sugs man helt enkelt ned i den där mörka strömvirveln av tvivel och självömkan, av uppgivenhet och sorg. Alla dessa timmar man lagt ned på sitt skrivande, alla förhoppningar, alla glimtar av tro - var det förgäves?
Borde jag släppa taget och koncentrera mig på mitt "riktiga" jobb trots allt? Skrivandet kommer ju aldrig att leda till något? Varför slösa tid och kreativitet på en ouppnåelig dröm?
Jag kommer upp ur virveln så småningom, det vet jag. Det är bara så destruktivt när den mörka känslan suger mig nedåt, när hoppet långsamt sipprar ur min själ...
Tack för mig!
1 dag sedan
Malin, jag känner igen mig själv i dessa tankar, jag hade kunnat säga precis samma ord själv.
SvaraRadera"Varför slösa tid och kreativitet på en ouppnåelig dröm?"
Men sedan sätter suget efter att skriva igång igen, och man tar sig ur virveln på något sätt.
Något som man dock behöver när man sugs ned är bekräftelse, annars övertygas man till slut om att ens förmåga inte räcker till.
Har du tillgång till det?
Har du njutit av att skriva?
SvaraRaderaHar det varit mer lustfyllt än något annat?
Har det gett dig något oavsett om det blir publicerat eller inte?
Bra, trodde väl det:)
Monica: Ja, tack och lov kommer man igen... och igen... och igen... Jag har lärt mig det efter dessa fem år då jag skrivit intensivt.
SvaraRaderaDet är ett märkligt behov - att skriva. Ett sug som inte går över. Man kan ha tunga perioder, veckor av absolut torka, men efter ett tag är behovet så stort att det inte går att stå emot. Man bara MÅSTE sätta sig vid tangentbordet igen.
Jag vet det. Tack och lov.
Men du har rätt - man behöver bekräftelse när man befinner sig i den mörka virveln. Man behöver höra att man inte ska ge upp. Just för tillfället är jag utan den supporten... Men, men...
Åsa: Måste erkänna att skrivandet sällan är lustfyllt för mig. Det hör till de unika stunderna när allt bara flödar. För det mesta känns skrivandet som en lång förlossning OCH LIKAFULLT måste jag göra det. Märkligt, egentligen.
Visst har det gett mig mycket, trots att jag ännu inte blivit publicerad. T ex har det gett mig många nya fina vänner som du och Monica mfl.
;)