Mellansonen har skaffat sig ett nytt intresse. Han har börjat träna på allvar med sikte på framtida tävlingar. Kul! Han behöver en hobby, inte tu tal om annat, och idrott är nyttigt.
MEN.
Var han tvungen att välja boxning av alla sporter???
Det värker i mammahjärtat när jag tänker på att detta ansikte ska bli sönderslaget. Okej, han ser inte ut så här nuförtiden, men han är fortfarande lika söt...
:) jag förstår dig.
SvaraRaderaIngen fara, han kunde inte valt bættre... kampsporter och styrkesporter gør en stark, sjælvsæker och ødmjuk... finns inga mænniskor som ær så mjuka och trygga som de som ær starka!! =)
SvaraRaderaÅsa:
SvaraRaderaVisst är man lite löjlig ändå men boxning känns... farligt.
(Tur att inte sonen läser min blogg)
Erika:
Jag hoppas, hoppas, hoppas att du har rätt.
Och jag försöker påminna mig om hur glad han är över att ha börjat träna - och över att han är lovande i denna idrott. Han behöver det för sitt självförtroende.
Men ändå... Boxning?
Hmmmmmm -.-
SvaraRaderaOooops!
SvaraRadera;)