måndag 6 september 2010

Visst är jag en loser...


Skäms-tv, jag vet, men jag kan inte hjälpa det.
Jag tänker se premiären av svenska Biggest Loser.
Jag tänker beundra de kämpandes beslutsamhet.
Jag tänker få ångest över min egen lathet.
Jag tänker trösta mig med en glass.

Nej. Inte så smart tänkt, jag vet.

2 kommentarer:

  1. Det betyder oändligt mycket att ha andras stöd, både från proffs men kanske särskilt från andra som är i samma situation (oavsett om man har en övervikt eller lever med en missbrukare:).
    Jag tror att det är nyckeln till att de kommer att lyckas.

    Kram Åsa

    SvaraRadera
  2. Ja, du har helt rätt. Man behöver stöd för att lyckas förändra sitt liv. Jag är full av beundran över att de vågar lämna ut sig själva och kämpa på med sin övervikt inför tv:s obarmhärtigt granskande öga och hoppas innerligt att de kommer att få det stöd de behöver.

    SvaraRadera