Dagarna går och jag får ingenting vettigt gjort. Visst, jag har städat ur garderober men ingenting väsentligt blir gjort.
Jag varken skriver eller läser.
Semestern brukar vara en bra tid för att skriva och jobba med text men i år blir det ingenting av med det. Den skrivtorka jag lidit av i månader håller i sig och jag undrar vad det beror på.
Är storyn för dålig?
Är jag för trött?
Är jag allt för upptagen med tankarna på nya jobbet?
Eller är det rent av så att jag sörjer?
Det slog mig faktiskt i natt när jag låg och grubblade att det kunde vara sorg jag kämpade med. Sorg över vetskapen att jag antagligen får lägga författandet på hyllan ett tag framöver. Tror att nya jobbet kommer att uppsluka min kraft och mina tankar i allt för hög utsträckning. Och kanske förbereder jag mig redan nu genom att fjärma mig från textarbetet (som jag älskar).
Jag vet inte... Kanske överpsykologiserar jag det hela. Vad tror ni?
Det osynliga (skriv-)arbetet
13 timmar sedan
Hej Malin! En intressant teori, visst kan det vara så. Men jag gissar att skrivlusten kommer tillbaka när du "satt in" dig på jobbet. Ta en behövlig skrivarpaus du! Och ha det gott.
SvaraRaderaHej Nilla!
SvaraRaderaJag hoppas att du har rätt, att lusten kommer tillbaka, men känner mig lite rädd. Vill inte tappa den kreativa ivern...
Ha det så gott du också och tack för uppmuntran!
Som jag känner igen det där: känslan av att bara gå hemma och dra benen efter sig när man egentligen har massa saker man borde ta itu med.
SvaraRaderaVad gäller skrivandet så kan det mycket väl vara Nilla skriver att skrivlusten kommer tillbaka när du har börjat jobba. Men det kan också vara så att du behöver "tvinga" dig tillbaka till där du var för någon månad sedan. En hel del "experter" säger att man i en viss fas får schemalägga sitt skrivande. Låter ju inte så kul i och för sig men jag lovar att det fungerar. Efter att ha struntat eller kanske snarare ignorerat mitt manus i flera månader tvingade jag ner rumpan på stolen för att åtminstone skriva i femton minuter. Nu har jag gjort det i fyra dagar och det stannar aldrig vid en kvart utan det blir nog snarare en halvtimme/en timme varje dag. Ibland bara en massa strunt (flödesskrivning) men oftast sitter jag faktiskt med mitt manus och det känns bra :-)
Vad roligt att du är igång och skriver!
SvaraRaderaVisst, jag har också tänkt försöka tvinga ned rumpan på stolen. Trodde dock att det skulle flyta på så här under sommaren, utan tvång. Men, men...
Det är som att jag tappat tron på texten på något vis. Kanske beror det även på att jag fortfarande går och väntar på svar från ett förlag (på mitt första manus) och eftersom den nya texten i visst mått bygger på den så blir jag tvehågsen.
Jag vet inte, kanske är jag bara lat och full av undanflykter...
Aha, då förstår jag. Jag kan bara föreställa mig hur det skulle kännas att gå hemma och vänta på besked från förlag. Jag kommer att hamna där själv så småningom och bara tanken gör mig nervös ... :-)
SvaraRaderaJag håller tummarna för att ditt manus ska bli antaget och att du kommer igång med skrivandet igen...
P.s... jag har tagit upp ämnet språk till diskussion på min blogg vid ett flertal tillfällen och därför blir jag så full i skratt när man ska fylla i hur man vill kommentera på din blogg. Det står nämligen: Namn/webbadrsss :-)
Webbadrsss...
SvaraRaderaOh my god...
Pinsamt!
;)