Rätt miljö?

Jag läser Stråk av rött av Elizabeth George och det går så trögt, så trögt. I vanliga fall brukar jag verkligen gilla hennes deckare, jag gillar huvudkaraktärerna och fallen brukar vara kluriga, men denna gång är det segare än segast.

Givetvis funderar jag över vad det kan bero på.
- Är det för att boken är på 700 sidor? Kanske. Det känns verkligen som en tegelsten.
- Beror det på att det är så många karaktärer inblandade? Ja, kanske det också. Det har tagit mig ca 200 sidor att lära mig karaktärerna och deras inbördes relationer. Jag har fått bläddra fram och tillbaka för att försöka få grepp om vem som hör ihop med vem. Först nu (halvvägs in i boken) är jag "trygg" med rolluppsättningen.
- Beror det på att fallet är ointressant? Nej, absolut inte. George är expert på att skapa intressanta förvecklingar och jag byter hela tiden åsikt kring vem "den skyldige är" (hon lurar mig gång på gång, vilket en skicklig deckarförfattare ska göra).
- Kan det bero på miljöbeskrivningarna? Ja, absolut. Visst är det viktigt med miljöer och miljöbeskrivningar för att skapa stämning och inramning till själva storyn (och i detta fall lyfts miljöbeskrivningarna faktiskt fram som en av boken styrkor av kritikerna) men jag tycker att det blir alldeles för mycket! För många och för långa miljöbeskrivningar får mig att tappa intresset. Och här är det massor! Och sedan lite till!

En utförligare recension kommer när jag tragglat mig igenom ytterligare några hundra sidor av klippor, vågskvalp, ödsliga hedar, grottor coh regnrusk...