King är King

Jag läste häromdagen att skräckförfattaren Stephen King kommer med en uppföljare till bästsäljaren The shining/Varsel (Svensk titel). Romanen heter Doctor Sleep och handlar om Danny Torrance - pojken i The shining - som är 40 år. Han är numera sjukvårdare och använder sina övernaturliga förmågor till att hjälpa döende patienter att ta steget över till den andra sidan.

Så långt verkar allt gott och väl. Jag har varit en stor Stephen King-fan sedan tonåren och har läst Varsel (och försökt att se den omtalade Kubrickfilmen The Shining. Jag skriver försökt, eftersom jag inte lyckades se den till slut. Den var helt enkelt för läskig för mig...).

Hur som helst tyckte jag att tanken på en uppföljare var kittlande. King är King, och att få återvända till hans mörka värld och återigen möta Danny Torrance lät lovande. Men så fortsatte jag läsa beskrivningen av Doctor Sleep och mitt hjärta sjönk: Det förekommer nämligen vampyrer i berättelsen. Nomadvampyrer...!?

Missförstå mig inte, jag gillar vampyrhistorier, men här känns det som en krystad koppling... Varför blanda in dem i en redan skruvad historia - som egentligen främst handlar om psykologi?

Jag kommer dock att kasta mig över Doctor Sleep när den kommer i svensk översättning. Trots vampyrerna. King är som sagt alltid King.