Jag skulle vilja veta vilka associationer ni får av denna text. Den är tänkt att inleda hela manuset, som ett eget litet stycke, innan den "riktiga", löpande, texten börjar (varje kapitel inleds med en liknande text.)
Så vad tänker/känner ni utifrån denna text?
Det var på väg att bli kallare. Natthimlen tronade över det öde landskapet, stjärnklar och svart. Fullmånens ljus skar genom mörkret, svepte över vidderna, utforskade dem som ett fängelses strålkastare. Skenet fick snökristallerna att glittra som silverkulor och de små vindpinade fjällbjörkarna hukade inför köldens framryckning.
Bland de höga fjällmassiven och dess skuggsmekta dalar var det endast en sak som rörde sig; djurets öga.
Hu och spännande. Har djuret bara ett öga? (så kan det ju vara)
SvaraRaderaÅsa:
SvaraRaderaÅh, det måste jag nog tänka över. Nej, djuret har två ögon men jag såg det i profil när jag tänkte mig scenen. Måste kanske se över det där... Tack!
Vad bra att du känner "Hu". Då är jag på rätt spår. :)