söndag 1 augusti 2010

Mardrömmar

Imorse vaknade jag av att jag låg och grät. Jag hade drömt en fruktansvärd mardröm och det tog en lång stund innan jag lyckades komma ur dess grepp. En tung klump sitter fortfarande kvar i mellangärdet och vemodet draperar mina axlar men jag vet att drömmens efterdyningar kommer att skingras allt mer vartefter dagen går.

Jag drömmer ofta mardrömmar, den senaste tiden så gott som varje natt. Det kan vara hajar (!) som attackerar mig, insekter som fyller mitt rum, barnen som råkar ut för olyckor, aliens som landar och intar vårt samhälle, kanibaler som härjar på vår vårdcentral - och som jag förväntas infånga - och mördare som smyger sig in i hemmet.

I natt drömde jag dock den värsta mardrömmen av dem alla: Älskade maken och jag skulle skilja oss. Han hade tillsist tröttnat på mig och mina olater (jag blir tårögd bara av att skriva om drömmen).

Nu vet jag ju att alla "riktiga" författare använder sig av sådant som kommer till dem i sömnen eller i sängen, och jag skriver just nu på en historia om drömtydning så det borde passa perfekt, men just nu klarar jag inte av det. Det känns ALLTFÖR skrämmande. Jag använder hellre drömmen om den demoniske kanibalen som åt upp fingrarna på vårdcentralens patienter...

3 kommentarer:

  1. Drömde i natt också.
    Att jag piercade mig... Absurt...

    Jag har fått flera romanuppslag i drömmen. Men när de är färdiga vet jag inte längre vilken del som hade sitt ursprung i drömmen, så mycket har berättelsen utvecklat sig.
    Egentligen borde man ha en drömbok intill sängen. Men oftast är man så trött att man inte orkar skriva ned drömmen.

    SvaraRadera
  2. Det är våra värsta mardrömmar, rädslor och stressfaktorer som hjärnan ska bearbeta när vi sover och ibland önskar jag att man kunde bli färdig på dagtid...
    För det är inte kul att vakna arg, ledsen eller i panik.
    Själv försökte jag under en lång period att rädda mina barn från diverse flodvågor... inte kul!!
    Man behöver inte vara psykolog för att tyda de drömmarna, men ändå!! =)
    Men samtidigt får man vara glad att när man vaknar, så var det bara en mardröm.

    SvaraRadera
  3. Monica:
    Ja, jag har också funderat på det där med en drömbok vid sängen. Inte bara för drömmar utan också för de tankar som sveper runt när man har svårt att somna. Tror dock inte att maken skulle uppskatta om jag tände lyset och började anteckna... ;)
    Piercing... Spännande!

    Erika:
    Fy, mardrömmar där barnen far illa är förfärliga. Man får sådan ångest av dem!
    Visst har du rätt, mycket av den stress eller oro man kan känna dagtid bearbetas i drömmarna så de fyller väl trots allt ett syfte... Det är bara så jobbigt medan man drömmer dem...

    SvaraRadera