Gripande och tänkvärt!

Jaha, då har jag sträckläst Casanovas kvinna till slut. Ja, sträckläst. Den var mycket, mycket intressant!

Jag brukar inte läsa "sanna historier", läser i regel för att få mig lite verklighetsflykt undan vardagen, men Casanovas kvinna är jag glad att jag läst.
Boken är skriven av Åsa Hellberg och skildrar hennes upplevelse av att leva med och älska en sexmissbrukare, och att upptäcka att man själv är medberoende.

Jag trodde att boken skulle vara intressant - och det var den - men jag blev dessutom förvånad över hur välskriven den var. Hur jag sögs in i berättelsen och vilka känslor den väckte hos mig. Jag blev även förvånad över hur starkt kärleksrelationen mellan "Lotta" och "Jonas" skildras. Hur kraftfull kärleken kan vara trots otrohet, lögner och smärta. Hur berörd jag blir över parets kamp för att rädda relationen. Jag inser att mitt svartvita tänkande kring otrohet är naivt, att det finns så många lager av närhet, ömhet, omsorg och beroenden i en relation.

Den sista tredjedelen av boken skildrar "Lottas" väg tillbaka till sig själv, hur hon konfronterar sitt medberoende och finner en väg ut ur smärtan, samt hur hon dessutom väljer att utbilda sig till coach för att kunna stötta andra som befinner sig i samma situation. Denna del av boken känns som någon slags facklitteratur och lite tycker jag kanske att kraften i historien tunnas ut, samtidigt som det är inspirerande att läsa om hur hon skapar sig en ny tillvaro på sina egna villkor.

Jag kommer framför allt att bära med mig beskrivningen av hur viktigt det är för oss människor att få bekräftelse, och hur tokigt det kan bli när vi inte får det. Kan inte låta bli att fundera över om alla dessa bloggar i cyberrymden (inklusive denna) existerar just på grund av detta behov.
Läs mig.
Se mig.
Bekräfta att jag finns till. Att jag är viktig. Att jag är någon.

Mitt betyg: 8/10

(Förresten; en liten oväntad bonus var att mina släktingar var omnämnda i boken... Kul!)