Blottade

Under gårdagen följde jag, som alla andra, händelserna i Israel. Och precis som alla andra chockades jag av Israels dumhet. Snacka om att de har blottat sig!
Jag kan bara sälla mig till de fördömanden som riktas från alla håll, läs till exempel Malin Persson Giolitos inlägg på sin blogg här (det är mycket tänkvärt!), och instämma i kören som kräver att Israel faktiskt ställs till svars denna gång!

1992 besökte jag Jordanien, Israel och Palestina för att studera mellanösternkonflikten. Vi var en grupp med svenska representanter från olika ungdomsorganisationer och resan var organiserad av UD. För mig, som just då studerade teologi, blev resan en verkligen ögonöppnare. Jag hade haft en mycket romantiserad bild av Det Heliga Landet, men verklighetens Israel var inte ett land präglat av kärlek. Tvärtom.

Vår grupp utsattes för diverse integritetskränkningar (man gick t ex igenom vår packning och våra rum när vi var ute på olika möten) och starkast minns jag hur vår stackars palestinske taxichaufför trakasserades när han stoppades i en vägkontroll på vår resa ut till Birzeit University på Västbanken. Som den naiva svenska jag var trodde jag knappt mina ögon när militären slog sönder framlyktorna på taxibilen och därefter bötfällde mannen för att han körde med trasiga lyktor...

Jag glömmer heller aldrig besöket i det palestinska flyktinglägret utanför Amman. Misären och tröstlösheten som rådde där, och den gamla kvinnan som fortfarande bar med sig nyckeln till sitt hus i Israel som hon tvingats lämna i hast på 60-talet.

Jag hoppas att Israels attack mot Ship to Gaza (på internationellt vatten dessutom!!!) kommer att leda till att något konkret görs för palestinernas sak.
Jag hoppas.
Men är tyvärr skeptisk.