Fascinerande hundöron

Jag upptäckte något läckert idag. Jag håller på att läsa om en roman som jag läste för några år sedan. Boken är spännande och jag slukar den rätt snabbt (det gjorde jag även första gången jag läste den), trots att jag redan vet hur den slutar.

Det som jag fann så fascinerande var dock min läsrytm, dvs. när i boken jag pausade (för att hämta något att dricka, gå på toaletten, laga lunch till familjen osv.) Varje gång jag tog paus i läsningen och skulle göra ett hundöra (jag vet, jag vet - man får inte göra hundöron i böcker. Jag skäms. Jag rodnar. Det är ett otyg. Det är näst intill helgerån, men...) fanns det redan ett vikt hörn just där.

Det måste betyda att boken har en särskild rytm, eller hur? Att författaren lyckats skapa toppar och dalar i sitt verk som är naturliga. Andningshål innan spänningen drar igång igen.

Ett skickligt hantverk, helt enkelt.