Imorgon ska jag åka med yngste sonen till ögonläkaren.
Alexander (som är 8,5 år) har ett medfött fel, en nervbana i ena ögat är för kort vilket gör att räckvidden för ögat är begränsad.
"Men jag ser som en falk", brukar han säga och det är gott och väl det...
Varje år måste han åka till läkaren för kontroll och när han når 12 års ålder ska det hela utvärderas, då är nämligen ögat färdigutvecklat.
I bästa fall är det okej och han får helt enkelt leva med problemet - han får kompensera räckvidden med att röra på huvudet.
I värsta fall påverkar det avståndsbedömningen och då kanske han inte får ta körkort. En operation kan åtgärda problemet, men operationerna lyckas bara i ca hälften av fallen (enligt ögonläkaren) och man vill helst undvika dem - i värsta fall kan de nämligen förvärra problemet.
Så imorgon är det alltså dags för den årliga kontrollen. Det är en snabb procedur, tar bara 10-15 minuter. Inte mycket att orda om alltså...
Om det inte vore för resvägen. Vi har 25 mil till lasarettet. Enkel väg.
Ibland är det mindre roligt att bo i Lappland...
Tankar om identitet
1 dag sedan
Jag har bara hört om dessa sanslösa reseavstånd i Norrland. Baksidan av de fantastiska vidderna, helt klart. Hoppas allt gick bra hos doktorn.
SvaraRaderaMan vänjer sig vid avstånden, men visst är de jobbiga. Det är alltid spännande vid barnafödslar (då vi ju också har 25 mil till BB enkel väg)...
SvaraRaderaAllt gick bra. Nu dröjer det år till nästa besök.
Tack för omtanken!