Nej, helst inte...

I fredags ställde "Bokhororna" följande fråga: Finns det något du verkligen inte vill läsa om i en bok?

Mitt svar på frågan är: Ja, det finns det! Jag har väldigt svårt för romaner där barn far illa. Klarar inte av det. Får ont i magen när jag läser och blir mycket, mycket ledsen.

Tror att det beror på att jag möter så många barn som far illa i verkligheten (i mitt jobb som grundskolerektor). Jag orkar inte läsa om dem också, då jag vet att verkligheten ofta är skrämmande lik fiktionen.

Vad vill du inte läsa om i böcker?

Att våga

Häromdagen läste jag i vår lokaltidning att Kristian Luuk (ni vet: På spåret, Hassan, Sen kväll med Luuk, Melodifestivalen... osv... osv...) haft ett seminarium för gymnasieelever i samband med någon slags "karriärdag" i skolan.

Kristians främsta råd till ungdomar som funderar över utbildningsvägar och karriärval var: "Våga jobba med det som är roligt!"

Det griper mig verkligen. "Våga jobba med det som är roligt!"
Hur svårt är inte det rådet att följa?
Räkningar ska trots allt betalas, familjen ska överleva, ålderdomen tryggas. Hur ska man då våga följa sin "Lust-kompass".

Den lille stränge Luther inom mig väser som Emils pappa "Rolit´å rolit´, grisar sa inte ha rolit´", medan skrivaren inom mig ropar "Yes!"

Undrar vad som hade hänt om jag hört Kristians föreläsning när jag gått på gymnasiet. Hade det förändrat något?
Kan det förändra något nu?
Vågar jag?

Dagens program

Jag har lagt upp ett program för denna dag, i hopp om att det ska ge mig kraft att få något gjort:

1. Skriva vidare på Det jag vill.

2. Slänga i mig en filtallrik.

3. Skriva lite till (men kanske tjuvsova en stund på soffan först).

4. Duscha och piffa till mig - så gott det går. (BORDE ha bokat en tid hos frissan för flera veckor sedan, men hinner aldrig/glömmer alltid att göra det. Därför är håret nu slitet, grått och livlöst. Ungefär som hela jag känner mig...)

5. Åka upp på det fantastiska hotellet Silver lodge för att äta en fantastisk gourmetmiddag tillsammans med familjen.

6. Däcka i soffan framför tv:n.


Silver lodge ligger uppe på fjället Galitspouda, ca 2 mil utanför Arjeplog. Från hotellets stora altan kan man se ut över fjällvärlden och sjön Hornavan. Det är magiskt vackert!


Även invändigt är lodgen vacker...

Bilderna är hämtade från Silver lodges hemsida.

De överlevandes öden

I fredags visade SVT en dokumentär om Titanic med anledning av att det är 100 år sedan fartyget förliste (ni kan fortfarande se dokumentären här).

Jag måste säga att dokumentären grep mig på ett speciellt sätt. Visst kan jag historien om Titanic och givetvis har jag sett James Camerons fantastiska film med Kate och Leo. Jag har förfasats över passagerarnas öden under de där fruktansvärda timmarna när fartyget gick till botten, gråtit över fartygsorkesterns heroiska insats när de, enligt legenden, spelade Närmare Gud till dig ända in i den vattenfyllda graven.

Fredagens dokumentär fick mig dock att tänka ett led längre; på de överlevandes öde efter räddningen. Några hyllades som hjältar, fick ära och berömmelse i dåtidens media, gåvor och publicitet. Andra utmålades som skurkar, ja rent av mördare, då de inte gjort vad de borde - inte offrat sig för andra.

En man på ett av de närliggande fartygen beskylldes till och med för dråp då han inte kommit till Titanicpassagerarnas räddning tillräckligt snabbt. Han fick sparken, "gavotterades" i media och levde resten av sitt liv i skam. (Så mycket mer tragiskt när nutida forskning visat att han förmodligen inte haft så stor chans att göra något då Titanics lokalisering enligt nödropen inte stämde med verkligheten).

Sorgen och efterdyningarna av förlisningen lever kvar än idag. Släktingar sörjer, vissa med stolthet - andra med skam. Några får fortfarande lida för förfädernas handlingar.

Varför funderar jag då över detta just idag?
Jo, jag kan inte låta bli att sätta dokumentären i relation till den uppmärksammade rättegång mot Anders Bering Breivik som inleddes i Oslo idag.

Timmarna på Utöya måste ha varit lika skrämmande och ödesdigra som för passagerarna på Titanic. Vissa överlevde, kanske till och med som hjältar, medan många - alltför många - strök med.

Hur kommer händelserna att påverka de överlevandes liv framöver?
Och i hur många generationer?

Ett ufo har landat...

... Eller så har Jesus kommit åter...
... Eller så står kronprinsessan och ringer på dörren...
... Eller så har någon skrapat fram en miljon på en bortglömd trisslott...

Grabbarna skriker och Milou skäller.
Det är ett ruskigt liv ute i vardagsrummet, sånt väsen att jag sliter mig från tangentbordet och den romantiska middag jag just suttit och "avnjutit".

Bara för att få beskedet att Skellefteå AIK kvitterat.

Japp.
Hockeyfeber - Denna vämjeliga yra.

I´m so over it.

I´m back!

Ber så hemskt mycket om ursäkt för min långvariga tystnad, men jag har fokuserat på mitt jobb under en längre tid - och inte riktigt orkat hänga här...
Men nu är jag tillbaka.

Jag tror det är våren och solen som gett ny energi och ny skrivlust.
Plötsligt börjar tankarna cirkla runt mina karaktärer igen, nya förvecklingar smyger sig in i mina drömmar och inspirationen knackar på dörren.
HÄRLIGT!

Hoppas det håller i sig.

Hoppas ni finns kvar, alla kära bloggvänner.
Jag har verkligen saknat er!

Ny familjemedlem

Låt mig få presentera vår nye familjemedlem Milou:





Visst är han söt?